Skäms över min barnlöshet
11-03-01 15:32
Sara är 45 år och har inga barn. Hon känner skam över att hon varken har man eller barn och upplever att vänner har dragit sig undan. Sara undrar hur hon ska göra för att leva ett bättre liv än vad hon gör idag.
Jag är en 45-årig kvinna som förblivit barnlös. Sorgen över detta går inte över. Den ligger nära ytan, och väller upp utan förvarning. Jag har gått både i psykodynamisk terapi och kbt, men blir fortfarande ofta som förlamad av ledsnad. Känner mycket skam över att jag varken har man eller barn, och undviker alla situationer som aktiverar den känslan. Har nästan bara energi när jag gör något för andra. Jag är ofta för avundsjuk för att vilja träffa andra, och tidigare vänner har också dragit sig undan från mig. Vi har inte så mycket gemensamt längre. Vad kan jag göra för att leva ett bättre liv än jag gör idag?
Sara
Som jag ser det behöver du hitta mer av en personlig balans mellan att kunna tillåta dig att sörja över och acceptera din verklighet som den nu är, samtidigt som du lär dig att uppmärksamma och uppskatta det du faktiskt har som är bra i ditt liv.
För att kunna sörja och acceptera din smärta kan du börja med att tillämpa en kärleksfull acceptans av dig själv, när du upplever avundsjuka och skam. Det värsta du kan göra är att inte tillåta dig att känna dessa ”förbjudna” känslor. Att försöka tränga undan känslor tar mycket kraft och innebär paradoxalt nog att de tar ännu mer plats.
Sara, du är barnlös, du har ingen man, du skäms över detta och du blir avundsjuk på andra. Det är den delen av din verklighet som du behöver acceptera för att kunna leva ett bättre liv. Ägna dig cirka en halv timme om dagen åt att uppleva och acceptera alla de ”otillåtna” känslor du har. Gör det med en kärleksfull acceptans av din situation, genom att tillåta dig att känna det du känner under den stunden, utan att fördöma eller nedvärdera dig själv. Säg tyst till dig själv: Okej, det är så här jag känner, det får vara så. Jag accepterar mina känslor och förlikar mig med dem.
Hjälp dig själv att kunna acceptera dina känslor ännu mer genom att tänka på någon som har älskat eller älskar dig, och fundera på vad den personen skulle säga till dig om du berättade vad du känner. Förmodligen skulle den personen säga till dig att det är normalt att du känner det du gör, och att det inte gör dig till en dålig människa! Lär dig att acceptera dina ”otillåtna” känslor på samma sätt som en kärleksfull gestalt skulle kunna göra.
Det skadliga är inte att känna avund, utan om vi agerar utifrån den känslan och blir elaka mot dem som vi känner avund mot. Eller börjar anklaga och nedvärdera dem.
Ägna cirka 15 minuter varje dag också åt att öva på tacksamhet över det du har i ditt liv. Det är lätt hänt att vi tar för givet och inte värdesätter det som är bra i våra liv: som att vi är friska, har vänner och tillgång till det basala i livet, som en bostad att bo i och tillräckligt med pengar. Vad har du redan nu i ditt liv som är bra och som du kanske tar för givet? Tänk efter och skriv ner. Läs din lista och ha en så kallad tacksamhetsstund varje dag. Om det känns som du inte har något att vara tacksam över, prova att låta blir att äta eller borsta tänderna under en dag, eller att bara duscha med kallt vatten i tre dagar. Eller klara dig utan något annat vardagligt som du är van vid.
Jag tror verkligen att det kommer att hjälpa dig att kunna leva ett bättre liv, om du samtidigt som du tillåter dig att känna sorg, och ha en kärleksfull acceptans för dina känslor, även tränar dig i att vara tacksam över det du har.
Varma hälsningar
Liria