Mamma Med Diagnos

Drar till skogs

Carola71 — Wed, 16 May 2012 19:37:34 GMT

Springer runt som en yr höna och försöker packa allt som behövs för 4 dagar i husvagnen. När man tittar på packningen ser det ut som om vi ska vara borta en månad. Blir en hel del när man har 3 barn och all mat som ska med. Vi har även inskaffat möbler till förtältet idag så det är fullt i bilarna nu:).Ska bli så sjukt skönt att bara vara några dagar, ikväll är vi själv då barnen är på olika håll och sover. Har vi tur får vi några timmar i morgon då vi hinner städa av, fixa möblerna och fixa det sista sen är det bara att njuta. Hoppas på uppehåll då vi på fredag ska bygga vidare på kojan barnen började på, måste fråga ägaren att det är ok först.På torsdag slår nya restaurangen upp och det ska bli spännande, det blir även en liten närbutik på campingen. Skönt ifall man glömt något som jag dessvärre är duktig på. På lördag blir det lite kalas då jag fyller 25 år igen, visst är det konstigt hur det blir? Jag hoppas ni alla har underbara dagar framför er, var rädd om er

Åh underbara helg

Carola71 — Sun, 13 May 2012 21:53:01 GMT

Tänk vad miljöombyte kan göra mycket för själen. Vi har tillbringat hela helgen i husvagnen och jag har mått hur bra som helst. Lördagen började vi med Agnes ridkurs innan vi drog iväg med bilen full med saker. Trots att det var ruggigt och kallt lekte barnen ute hela dagen. Vi grillade och hade mysigt innan vi packade ihop och åkte hem mot kvällningen.I morse vaknade vi upp till solen och det var inget snack om saken här hemma, alla vela iväg till husvagnen så vi packade åter in ungar och kanin och åkte. Idag var även Agnes kompis L med. Barnen lekte i skogen och började bygga en koja som vi ska försöka göra klart i helgen. Vi tog en tur runt naturstigen och lilla Lisa knatade på för fullt. Syns att jag har riktiga Ur & Skur barn, älskar att vara i skogen och det är inget gnäll.Kom hem vid sex tiden och då var det bara dags att sätta fart med maten och försöka få barnen i säng i tid. Gick så där kan jag säga. Så less på nattningarna här hemma, tar flera timmar ibland och det är inte bra för mitt humör. Bra för mitt humör är min husvagn i allafall, jösses så lugnt och skönt det blir inom mig. Där finns inte massa måsten, man plockar upp maten och hänger in kläderna sen är man färdig. Man leker med barnen på ett helt annat sätt än hemma, där finns måsten ivägen för mig. Tänk att få det på medicin, att campa:) då skulle jag bli "frisk" på nolltid. Nu längtar jag till onsdag då vi åker igen och stannar till söndagen om vädret tillåter. Nu blir det ett varmt härligt bad innan sängen

Åh underbara helg

Carola71 — Sun, 13 May 2012 21:52:40 GMT

Min mammablogg

Carola71 — Fri, 11 May 2012 10:44:25 GMT

Jag vet att några av er även hittat till min mammablogg och det gör mig jätteglad. Försöker hålla mig till familjelivet där och tar mitt mående här och det funkar bra.Nu är det så att jag har en tävling på gång och jag behöver 3 st till som följer mig via bloglovin så gör du inte redan det så kika inHÄR och se till att du gör det. Har ett fint samarbete på gång.Idag ska jag iväg och shoppa lite till husvagnen och i helgen ska vi fixa iordning så vi kan börja sova där. Vad jag längtar, det är min bästa medicin att vara där. Bara vara utan måsten och krav. Trevlig helg på er allesammans

Alternativa metoder

Carola71 — Wed, 09 May 2012 21:52:47 GMT

Jag kan gå tillbaka ändå till 2003 och minnas vad jag pratade med min kurator på kvinnokliniken då, samma saker pratar jag om än i dag. Står fortfarande kvar på ruta 1 känns det som. Vi bara släcker bränder går aldrig in på djupet. Tar oss an orsaken till det onda. Hur länge till ska jag fortsätta så?Kanske ska man prova något annat? Fast man är ju så feg, lyssnar på vad läkaren och psykologen säger. Varit sugen på rosenmetoden, 12 stegsprogrammet, regressions terapi m.m. Har ni provat något ni kan berätta om? Orkar inte ha det så här längre, vill få bort det som smärtar, riva muren och låta allt flöda fritt.Medicinerna tar kål på mig, sover över och barnen blir sena till skolan. Orkar inte göra läxor med dom, läraren börjar bli orolig då det blir ett misslyckande var gång dom inte har gjort den. Är hungrig och sugen på mat hela tiden och vågen går uppåt, inte mår jag bättre utav det. Känner mig avtrubbad känslomässigt, inte behov av närkontakt. Kan nästan bli jobbigt. Svårt ibland att barnen vill kramas, ska vara på mina behov. Dela gärna med er av era erfarenhter innan jag blir galen

Jag lever

Carola71 — Sun, 06 May 2012 22:23:07 GMT

Jag lever och finns här men min skrivlust är borta. Finns så mycket jag vill få ur mig men jag finner inga ord. Har ju varit så en längre tid, har väl med medicinerna att göra. Känner mig avtrubbad när det gäller känslor, känner mig lite kall ibland. Svårt när andra är ledsen i min närhet, tycker det är jobbigt. Jag som alltid haft lätt till tårar, gråter knappt längre. Skulle behöva bryta ihop och få ur alla tårar som är instängda. Lätta på trycket.Det tar tid, det tar tid, det tar tid. Det är allt jag får höra av min psykolog, läkare och likasinnade. Du har bara hållit på 1 år Carola, det kan ta upp till 3 år innan man hittar rätt medicinering ev längre. Är inte direkt uppmuntrande att höra kan jag säga:). Har träffat 2 personer hittills som har en normal vardag, som jobbar och fixar familjelivet. Det tar på krafterna det här, sliter på kroppen med alla biverkningar och utsättningssymtom. En berg och dalbana med alla känslorna, går upp och ner hela tiden.Skulle behöva någon dag för mig själv, vara i tystnaden. Där jag inte kan fly från mina känslor när dom börjar komma fram. Låta dom komma, riva muren jag byggt upp, låta tårarna komma, låta det göra ont. Komma ner till botten för att sakta bygga upp mig igen. Hitta de sista pusselbitarna för att bli hel, finna mig själv. Hoppas allt är bra med er därute, all kärlek och tack för att ni finns

Njutit av livet

Carola71 — Tue, 01 May 2012 21:37:00 GMT

Tänk så snabbt alla kan förändras, att det kan vändas från svartaste mörker till strålande livslust på bara ett ögonblick. Förra onsdagen kändes allt så hopplöst, jag hade ångest och jag fick kämpa hårt för att inte låta mina tankar ta över. Jag orkade inte det här längre, gör för ont inom mig och det är jobbigt att kämpa var dag. Fick jag såna dagar som idag vore det annorlundaVi tog tjejerna med oss och drog iväg till husvagnen, dags att göra den iordning så vi kan börja tillbringa helgerna där. Jag krattade miljoner kottar och tjejerna lekte så fint. Agnes satt och ritade med granntjejen och Lisa drog stolt omkring med sin dockvagn. Maken kämpade med förtältet och jag snyggade till runtom kring. Vi grillade korv och avnjöt vårt goda fika i solen, kunde inte bli så mycket bättre än så här.Hinner dock bara innanför dörren hemma så får jag panik, jag ser allt som behövs göras, alla vinterkläder som ska sorteras och ner i förråd alt. skänkas bort. Fönstrena som man knappt ser ut i från. Byta gardiner, måla och fixa klart i hallen. Fixa i ordning på altan och göra det sista på lotten. Allt bara snurrar i 190 och det tar liksom inte slut, pluppar upp nya saker hela tiden och jag hinner inte med. Det här var den bästa dagen jag haft i år, fler sådana tack

Borde känna lycka

Carola71 — Wed, 25 Apr 2012 10:50:07 GMT

Visst borde jag det. Har en underbar make och 4 underbara friska barn. Har fungerande armar och ben, tak över huvudet och mat på bordet. Folk runtom mig som bryr sig. Så visst borde jag känna lycka för alla har inte det jag har. Det finns så många där ute som lider på sätt som jag inte gör.Varför kan jag då inte känna lycka? Varför gör det hela tiden så ont? Önskar att jag en dag fick vakna upp och se fram emot dagen jag möter. Jag önskar jag kunde se mig omkring óch känna lycka av det jag ser. När jag ser min familj fylls jag av dåligt samvete och det gör så ont. Gör ont då dom är helt oskyldiga i det här. Dom har inte valt den här situationen. Tänker på barnen som får ta den största smällen. Vet att dom har det jobbigt. Jag försöker så hårt jag bara kan att vara en närvarande kärleksfull mamma men ibland sviktar jag. Med gudarna ska veta att jag älskar dom mer än livet, dom är mitt liv. Vet inte vad jag ska göra med all smärta inom mig, all ångest

Ännu en medicin

Carola71 — Tue, 24 Apr 2012 00:10:28 GMT

Läkaren ringde idag och jag gillar honom verkligen, han lyssnar och tar mig på allvar. Han förstod att det var jobbigt då är depressiv men ändå speedad inombords och det är svårt att veta om det är den bipolära delen eller ADHD. Sa till honom som jag kände mig idag, vore det inte för barnen skulle jag ta bilen och köra in i en betongvägg. Inte för att jag vill dö men jag vill slippa kaoset i huvudet, jag vill bara att det ska vara tyst. Vill ha lugn och ro, slippa alla tankar som snurrar runt . Jag orkar inte.Han anser att jag ställer alldeles för höga krav på mig och det håller jag med om men jag har ett beteende som är svårt att bryta. Allt ska vara så perfekt, städat och fint så barnen knappt får leka. Jag hinner inte leka för jag plockar hela tiden. Jag hinner aldrig ifatt, jag blir aldrig klar och det gör mig rastlös och irritabel.Det vi kom fram till är att jag ska börja med lamitrigin, precis vad jag önskade mig ett till piller. Tanken med det är att jag ska kunna plocka bort zyprexan i framtiden om lamitriginet funkar. Det roliga är att det tar ca 9 veckor innan man är uppe i full dos, då är vi snart inne i juli. Sen ska zyprexan trappas ner, känns som om vi är framme vid jul snart:) Ska det verkligen vara så här, finns ingen annan lösning. Vågar ju inte bara sluta, känner inte att det blivit bättre heller ju. Känns som om jag bara klagar men jag är i en tuff period just nu

telefon tid med läkaren idag

Carola71 — Mon, 23 Apr 2012 11:41:40 GMT

Efter att jagat min läkare via mail ett tag har jag fått till en telefontid idag, gillar inte att prata i telefon jag. Skulle hellre ha suttit ned i hans rum och haft maken med så han fått gett sin version. Det är ju ändå han som ser mig varje dag och kommer i håg bätre.Vi ska hur som helst diskutera min medicin, något måste ändras. Somnade 7 i fredags kväll och sov till elva, missade min dotters ridning. Varken hörde när dom åkte eller kom hem:(. På lördagen var jag iof uppe en stund men jag sov nästan 12 timmar igen. Det är inte att vara i balans. Vill även få bort hungerskänslorna,är hungrig och sugen på något mest hela tiden och jag som kämpar med att gå ner i vikt för att kunna ha mina kläder.För övrigt känns allt bara så där just nu, varken bu eller bä. Känns trist och grått bara, behöver verkligen komma ut på någon aktivietet. Vet bara inte vad jag vill göra för något, måste vara något jag gillar om jag ska finna lust att gå dit. Just nu önskar jag bara att jag kunde packa och flytta till husvagnen. Där finner jag ro, där kan jag bara vara. Där finns inga måsten eller krav. Usch nu får jag ont i magen av att tänka på läkartiden:)

Mediciner igen:)

Carola71 — Sun, 15 Apr 2012 21:24:07 GMT

Sitter här i mörkret och funderar lite över allt som hänt det senaste året. Jag som knappt ätit alvedon har ett eget litet apotek just nu. Har det gjort saken bättre? Det vet jag faktiskt inte, jag tycker inte det. Uppåt perioderna är borta men sen vet jag inget som förändras. Jag har fått problem med sköldkörteln vilket jag aldrig haft förrut, gått upp i vikt så inte vet jag.Nu skulle jag höja den medicin jag blir trött av, den medicin vi sänkt de senaste månaderna. Den medicinen som gör mig hungrig och får mig att gå upp i vikt och som sagt gör mig trött. Ska ta prover nästa vecka för Lithium och Ergenylen vi får se vad det gör. Sen när jag läser bloggar, böcker m.m känns det som om det bara är jag som äter så många olika tabletter. Ni som äter här vad äter ni?Jag tar 2 lithium, 1 ergenyl, 2 levaxin, 1 concerta 36 mg på morgonen, 1 concerta 18 på fm, 2 lithium, 2 ergenyl, zyprexa 10 mg på kvällen. Vid behov tar jag atarax och imovane. På måndag och fredag tar jag även 2 antabus. Dom vill jag sluta med, kan döda för att "supa" till. Det kryper i kroppen på mig, vill känna ruset och lugnet i kroppen efter några glas vin. När huvudet blir alldeles tomt och allt känns bra för stunden. När man är bekymmerfri, när man är fri från ångesten. Just den stunden längtar jag till. Nu ska jag krypa ner under en filt och tycka synd om mig själv

Era kommentarer

Carola71 — Fri, 13 Apr 2012 22:08:07 GMT

Jag diskuterar ofta med min pyskolog om allt ni skriver om mig och hur svårt jag har att ta till mig det. Ända sen jag gick ut i ortens tidning har jag fått sån otroligt positiv respons och fått höra saker om mig som jag själv inte tycker stämmer. Jag har i hela mitt liv tyckt att jag är urusel, att jag inte kan någonting och att alla runtomkring är bättre. Har inte vågat tagit för mig riktigt för någon annan gör säkert saken bättre.Nu får jag höra ord som förebild, modig, stark, fantastisk och att jag ger hopp åt vissa. Jag kan liksom inte ta till mig det, jag kan inte ta åt mig. Får lust att ringa runt alla och berätta hur jag egentligen är. Folk mailar mig och frågar om råd ang deras anhöriga som mår dåligt och det är också en ny situation för mig. Att jag sitter inne med kunskap och erfarenhet av något och kan hjälpa till. Känns lite overkligt. Själv är jag glad att min öppenhet har gjort att andra vågar ta steget och berätta och att folk hör av sig till mig. Kan mitt skrivande och blogg hjälpa en enda person så har jag lyckats Jag är så oerhört tacksam för alla era underbara kommentarer, för det är dom och ni som ger mig styrkan när allt känns hopplöst. Tack snälla

Inte "Jag måste" utan "Jag har lust"

Carola71 — Thu, 12 Apr 2012 16:18:45 GMT

Varit till min psykolog i dag, det var några veckor sedan för han har haft semester. Han hade ett låååångt mail som väntade honom som vi gick igenom det. Alla mina svängningar och min oerhörda trötthet. Att vara Bipolär innebär att man är stressallergisk vilket han påvisar varje gång vi ses men det går liksom inte in:). När jag hela tiden tänker jag måste eller jag borde blir ju det negativa signaler och jag känner mig stressad när jag inte hinner eller orkar.Jag skulle istället ändra mitt tänk och tänka vilken lust jag har att fixa lite på kolonilotten, och genast känns det ju bättre. Då känns det att det är mer på mina villkor. Visst låter det enkelt att ändra tänket men så är det ju inte, jag får ta ett steg i taget. Just nu är jag just helt uppe i varv för inget händer här hemma, ser inte ut genom fönstret, inga vårgardiner, tvättkorgar som är överfulla, vill få undan vinterkläder m.m. Hur ska jag hinna och hur ska jag orka? Det är full kaos i mitt huvud som till slut får soppatorsk och han undrar hur jag tankar mig med energi igen? Har ju min träning men kanske lägga in en promenad, rensa tankarna eller krypa upp i soffan med en god bok? Ett bra möte idag, fick mycket att tänka på...stackars min hjärna

Inte "Jag måste" utan "Jag har lust"

Carola71 — Thu, 12 Apr 2012 16:14:37 GMT

Denna trötthet och nedstämdhet

Carola71 — Sat, 07 Apr 2012 23:03:19 GMT

Att acceptera att man ska dras med sån här trötthet har jag svårt för, det kan inte vara meningen. Ska det vara så att när jag gjort något ena dagen ska jag tillbringa nästa dag i sängen? Så vill jag inte ha min vardag, fast det är ju så det varit på sistone. En bloggvän skrev att hon har accepterat diagnosen men inte den här tröttheten som tar över en.Det är så mycket jag vill få gjort men jag orkar inte, det leder till att jag blir stressad och får dåligt samvete och på det viset rullar det på. Jag har alltid varit en person som hunnit mycket på kort tid, älskat att städat t.ex och fixat hemma. Förr storstädade jag, tvättade fönstren m.m på en och samma dag och hela jag kände mig "ren". Det var min terapi, satte på musik och städade ur mig all dålig energi, kastade massa skräp och hela jag lättade.Nu orkar jag knappt dammsuga en våning på en dag. Va skönt säger folk, du ska se hur jag har det hemma m.m. Alltså jag har haft ett visst beteende i 20 år och helt plötsligt en dag var det borta, en del av mig är borta och det är svårt att ta till sig. Det är svårt för folk att förstå men för mig är det skitjobbigt för det är så mycket jag vill i knoppen men kroppen säger ifrån. Jag orkar inte.Allt det här gör mig så nedstämd och ledsen, jag vill ha tillbaka min ork och kraft. För 1½ år sedan fick jag mina diagnoser om det har blivit bättre kan jag inte svara på. Kanske hade det varit bättre att varit ovetande, nu handlar allt så mycket om diagnoserna. För vissa är jag en sjukdom, typiskt Carola men du vet.....Jag vågar knappt visa känslor för då tror dom att jag är på väg in i ett skov. Vet varken ut eller in längre, var jag är på väg vad jag vill. Varmaste kramarna och all kärlek till er som kikar in

Göra upp med mig själv

Carola71 — Thu, 05 Apr 2012 08:47:40 GMT

Fast jag hela tiden är på gång finns det någon slags tomhet hos mig, det känns som om något fattas och jag vet inte vad. Det gör mig orolig och rastlös. Har alltid varit lite av en sökare men just nu vet jag inte riktigt var jag ska söka, var vänder man sig? Tänk dom som har en tro vad skönt det måste vara, att alltid ha något att vända sig till. Önskar jag också hade en tro på något.Jag skulle gärna åka på retreat, prova på pilgrimsvandring eller bo några dagar på kloster men var hittar man ställena? Skulle så behöva vara ensam med mina tankar och känslor för då kanske dom kommer fram. Här är det så lätt att gömma undan dom och ta på sig sin mask. Jag har aldrig riktigt någon egen tid där jag kan gå in i mig själv, är även rädd för det också p.ga alla känslor som kan tänkas komma fram.Tänk bara att sitta i en kyrka vilket lugn det är men inte skulle jag bara våga gå in och sätta mig bara så där. Sinnesromässa har jag velat gå på men inte vågat mig dit ännu. Ska träffa diakonissan här i Valbo på tisdag ang arbetsträning, kanske ska jag våga fråga henne lite. Har ni provat på retreat eller något annat, hjälp mig gärna

Det har snart gått 3 år

Carola71 — Wed, 04 Apr 2012 00:10:16 GMT

Det har snart gått 3 år men jag minns det som igår. Du satt där framför mig, blek, vilsen, rädd och du kände dig nog som den mest ensammaste på hela jorden. Så mycket du hade hållit inom dig, du bar på så mycket sorg, smärta och rädsla. Du bara satt där och jag minns ännu när du du sa:- Snälla hjälp mig...Det var den värsta dagen i mitt liv men samtidigt den bästa för du sa de förlösande orden och jag visste att du var hos mig igen. Du anar inte hur glad jag var för det samtidigt som det kändes som om någon tagit ur mitt hjärta och hoppat på det för så ont och mer därtill gjorde det av att höra det du hade att berätta. Det var som en kniv som högg om och om igen.Det har snart gått 3 år men det gör lika ont fortfarande för när jag ser dig så vet jag att du fortfarande bär på dina minnen och din smärta. Jag önskar jag kunde bära den åt dig, att jag kunde sudda bort den där tiden för dig. Jag fanns inte där och skyddade dig då men jag hoppas du vet att jag alltid finns här för dig. Jag tror på dig för du är en riktig kämpe... Kärleken övervinner allt

Ett bipolärt hjärta

Carola71 — Sun, 01 Apr 2012 20:31:33 GMT

"Sjukdomen har våldtagit mig flera gånger om, dränkt mig ner i havets djup och hånskrattat åt mig. Orkar du simma upp din jävel? Orkar du? Nej du orkar inte ett förbannat skit, tro inget om dig själv. Du kommer inte att klara det! [] Jag har känt mig svagast i världen. Legat på golvet som ett litet barn med kniven i handen. Funderat starkt på att ge upp, skära mig i handleden och låta det sista livet sippra ut till en vackrare plats. I dag äger inte sjukdomen mig, jag äger den och jag ska aldrig låta den våldta mig igen ...!" Den här boken fick jag låna häromdagen och jag sträckläste den och det var smärtsamt och många tårar blev det. Det var som om att läsa om min egen smärta, så många minnen väcktes till liv. Jag minns alla gånger man suttit ihop krupen ett hörn och gråtit av smärta, en smärta så stark att man helst bara vela dö. Hur ensam man kände sig, vem skulle man vända sig till? Jag tänker på all fara jag utsatt mig för, då framför allt med alkohol i kroppen. Ångest lindras bäst av alkohol men slår hårdare tillbaka dagen efter. Så mycket man velat haft ogjort så mycket skam. Man umgicks i helt fel kretsar och brydde sig inte om något, tänk alla gånger pappa kommit till undsättning men till ingen nytta. Nu har jag varit nykter i 8 månader ganska precis. Det har varit jobbigt stundvis men jag biter ihop.Jag minns även mina uppåt perioder då allt känns perfekt. Då tar jag på mig allt jag bara kan, lovar saker än hit och än dit. Jag svävar på moln och livet ler mot mig och jag omger mig av regnbågens alla färger. Jag påbörjar projekt med vänner och bekanta och allt känns så bra, just då. Sakta tar energin slut, jag börjar tro en massa t.ex och det är fel på alla andra men inte mig. Jag vill inte fortsätta längre men är även rädd för konflikterna och konsekvenserna av det jag gjort så jag gömmer mig och många fina vänner har försvunnit längs vägen. De senaste åren är det maken som fått rensat upp efter mig och lindrat skadorna. Jag hoppas jag en dag kan acceptera mina diagnoser och hitta ett sätt att förhålla mig till dom. Just nu är jag mest bitter, ledsen och känner mig väldigt vilsen och ensam.

Att lyssna på kroppen

Carola71 — Thu, 29 Mar 2012 20:52:59 GMT

Det är inte alltid så lätt alla gånger. Jag har ju alltid varit aktiv av mig, kört på i hundranittio tills jag stupat. Jag förstår ju varför nu när jag väl fått mina diagnoser..Tänk alla år folk tyckte jag var bekväm och lat, att jag inte gjorde något för att få in pengar till familjen. Så synd det var om maken som fick jobba hårt för att det skulle gå runt.Som om jag legat där på soffan och rullat tummarna och njutit av dagen. Tänk så fel dom människorna haft. Hade gladeligen bytt med honom, ha ett jobb att gå till, ett lönekuvert. Bara att duga till något och tillhöra ett "gäng". Jag tillhör inget, jag ligger där själv med ångesten krypandes inom mig. Försöker få lite vardagssysslor gjord när orken finns där, vill ju visa att jag inte är lat. Vill visa att jag inte bara ligger och slappar och njuter av situationen. Önskar så att folk kunde förstå att det här är ett helvete som jag gärna byter bort. En hel familj blir lidande för en persons mående.

Besökt jouren

Carola71 — Wed, 28 Mar 2012 15:01:07 GMT

Ringde jouren igår och fick tid kl 13 idag med en av mina läkare från avdelningen. Som vanligt när jag sitter med läkare får jag inte fram något alls, i går var jag redo att be om att bli inlagd för jag var så slut i hela kroppen. Det bara rusade i huvudet och jag var så ledsen. Nu satt jag och fick inte fram hälften av det som skulle bli sagt.Dom tar bort en tablett på fm, en stämningsstabiliserande tablett så ringer någon mig nästa vecka och kollar hur det går. Allt kaos i huvudet glömde jag totalt bort att prata om. Vi pratade dock om att acceptera, det är viktigt för mig att lyssna på kroppen. Är den trött så låt den vila mer än vanligt, jag får ju dåligt samvete då. Men hon sa att med alla tankar du har så blir du trött, acceptera det då. Allt handlar egentligen om acceptans men det är inte lätt. Svårt att acceptera att det ska vara så här. Nu ska jag hämta barnen och åka och inhandla stövlar