Går det att leva som man lär?
10-06-09 14:21
Varför är det så svårt att leva som man lär? Och måste man verkligen kunna det? Vi har träffat Thomas DiLeva och Eva Rusz – framgångsrika förkunnare av kärlek och relationer, som själva kämpar för att leva upp till sina råd.
Kan man vara emot skattesubventionerad städhjälp och samtidigt utnyttja tjänsten? Våren har präglats av olika debatter på temat leva som man lär. Vi har blivit upprörda över hur styrelseordförande i ideella hjälporganisationer själva lyfter höga arvoden. En hel värld har förfasat sig över hur helyllekillen Tiger Woods var en annan. Diskussionerna pendlar mellan vårt omättliga behov av det perfekta, felfria och sunda reaktioner kring bedräglig dubbelmoral.
För det är inte helt enkelt att leva som man lär. Det har historien visat gång på gång. Den välkända inredaren som predikar färgrika interiörer, alltmedan hans eget hem går i vitt. Eller hälsoprofilen som svimmar av undernäring. Viktikonen som dör tjock.
Så mycket enklare att tycka, så mycket svårare att göra. Eller hur viktigt är det att våra förebilder lever som de lär? Måste terapeuten själv ha klarat av sina egna bekymmer innan den tar hand om andras? Hur klarar vi själva av att leva upp till allt det vi föresatt oss?
Vi har träffat två kända personer, en man och kvinna med helt olika utgångspunkter men med det gemensamt att båda är kända förkunnare om kärlek och relationer.
Thomas Di Leva är med musik och ord riksprofet i kärlek.
Eva Rusz är Sveriges första relationsexpert som varje dag ger goda råd i kvällspressen.
Rollen som rådgivare och budbärare är inte lätt. Det är provocerande med någon som tror sig veta. Samtidigt som vi gärna vill ha råd och svar från skinande auktoriteter, letar många av oss efter revor i rustningen. Både Eva och Thomas är ivrigt omdebatterade på nätet, men vi går till källan med frågan Lever du som du lär?
"Man får vara nöjd om man klarar det till 60-70 procent"
KÄRLEKSPROFET Thomas Di Levas gloria har halkat på sned. Men kärleksprofeten citerar Buddha om att även solen har sina fläckar och menar att smärtsamma erfarenheter alltid leder till utveckling.
Skivbolaget vakade över Di Levas nya skiva Lovestar som en guldklimp innan den släpptes. Sedan i höstas har den varit inlåst som på Fort Knox. Jag får lyssna i ett slutet rum och receptionen är noga med att jag lämnar tillbaka den när jag är klar. Kvällspressen må såga den, men jag tycker den är bra. En _coverplatta kring 80-tals hits med Di Levas budskap – som alltid – kärlek och kosmisk harmoni till alla. The winner takes it all, sjunger Thomas med smärta i stämman på skivans sista spår. Skivbolaget arbetar för att Lovestar ska bli en storsäljare för Sveriges kärleksapostel nummer ett.
– Att vara kärleksprofet är inte lätt. Det gör att jag blir extra nagelfaren och hårdare bemött. Det finns många som är cyniska till den som pratar om hjärtats dröm. Det är så lätt att vara sarkastisk och riva sönder. Men då blir det bara ännu viktigare att föra fram kärleksbudskapet. Jag kan inget annat. Det är mitt karma som jag måste leva ut tills det är klart, säger Thomas.
Han har precis genomlevt sitt livs absolut tuffaste period som nästan golvade honom. Kärleksglorian hamnade på sned och ett varumärke hamnade i gungning när han blev rubrikstoff, utpekad som kvinnomisshandlare. Ett ärende som snabbt blev nedlagt.
– Jag blev falskt anklagad. Det var väldigt kränkande och förnedrande.
Han pendlar mellan bestämdhet och att vara påtagligt berörd.
– Man kan ta ifrån mig saker, min värdighet, men aldrig min själ och ande.
Det är den han håller sig till när marken gungar och ryktet viskar vaddå, leva som han lär? Han medger att han var rädd för att möta publiken de första spelningarna efter mediadrevet.
– Jag försökte verkligen möta ögonen, men jag såg inget dömande.
Efter att under lång tid bara kunnat ta en halv dag i taget, tröstat sig med släkt och vänner, rest och mediterat, är han nu redo att ta tag i skivan och skriva klart sin bok om kärlek.
– Det är vår brist på tillit och tro som gör att vi har så svårt med kärlek.
Och han själv?
– Ingen är 100-procentig, man får vara nöjd om man klarar det till 60-70 procent.
Till och med Buddha sa att även solen har sina fläckar, säger Thomas och pratar om det egna ansvaret.
– Jag blev kraftlös och fick perspektiv på mig själv och livet, såg delar som annars varit svåra att se. Jag borde brutit relationen i tid, men jag förmådde inte. Jag var alltför diplomatisk, för länge. Men aldrig mer.
Och nu tillsammans med ny flickvän säger han;
– _Jag lärde mig att kärleken över_lever allting.
Så tilltufsad, men tillbaka till sitt karma, musiken och nya skivan. _Intäkterna från singeln Another day in paradise går till Haiti i samarbete med Röda Korset.
Det är ödets ironi att den organisationen också hamnat i blåsväder kring sin trovärdighet. Att leva som man lär, inte helt lätt.
Sedan ger han en klassisk Di Leva-replik, som man kan grubbla kring länge.
– Det handlar om vad man lär. Om den filosofin man står för innebär att det enda som är statiskt är förändringen, att man ständigt lär nytt, då kan allting vara en möjlighet. Vi är alla fullkomliga, perfekta, men universum rör sig hela tiden, expanderar. Smärtsamma saker händer, men leder alltid till utveckling.
"Jag spelar inte Gud"
ERFARENHET Tänk om jag hade haft min bok om relationskoderna, då kanske jag fått alla mina barn med samma man. Det säger Eva Rusz om att leva som man lär.
En rovfågel landar dramatiskt på Eva Rusz balkong. Vi står som förhäxade. Mitt i Stockholms innerstad, en livs levande havsörn breder ut sina vingar. Det känns lite symboliskt eftersom det var just fågelliv som tände Eva att skriva Relationskoderna. I boken använder hon djurbeteenden som metaforer för att ge oss koderna till hur vi inte bara ska ge upp relationer, utan fortsätta kämpa.
En del har reagerat på att hon förut predikat skilj dig och nu säger håll ut!.
- Men det är inte sant, jag har faktiskt hela tiden sagt både och. Men varje ny bok ger ny kunskap. Vem vet, kanske jag i nästa bok åter igen framhåller skilsmässan, säger Eva halvt på skämt, halvt på allvar.
I början av 2000-talet utnämndes hon av Aftonbladet till Sveriges första relationsexpert. Hon är välutbildad, välmeriterad, mån om att bygga sina kunskaper på vetenskap och empiriska studier.
– Jag gifte mig första gången när jag var 21 år, visste ingenting, hade absolut inga kunskaper om relationer. Jag har haft en massa dåliga relationer, men mitt arbete har utvecklat och lärt mig. Tänk om jag då hade haft min bok om relationskoderna, då kanske jag fått alla mina barn med samma man.
Tre barn med olika män, nio år som ensamstående förälder och så nu omgift med sin senaste make.
– Jag har haft för bråttom i mitt liv. Överhuvudtaget skiljer vi oss för snabbt. Vi ger upp, istället för att fortsätta att kämpa tillsammans.
Hennes böcker vittnar om en livsresa, hon gjorde succé med Den ultimata singelboken, som gav handfasta råd till hur man träffar en partner. Men sedan dök nya komplikationer upp och gav boken Är du gift med en psykopat? tätt följd av Varför väljer jag alltid fel partner?
Eva har också alltid gett råd i kvällstidningarna och tv. En inte alltid helt lätt roll. När bloggerskan Katrin Zytomierska gick ut och sa att hon skulle bli en hård förälder som slog sitt barn, rasade Eva och menade att sociala myndigheter borde kopplas in. Det blev ett herrans liv med svallvågor av hat på nätet.– Det är offentlighetens pris. Jag får heta pissråtta, bitter medelålders, men jag bygger mina åsikter på evidens. Jag spelar inte Gud. Man vet att anknytning är viktig för ett litet barn och jag måste säga ifrån när en känd person sprider dumheter.
Det är också många som beskyller Eva för att predika en hemmafrutillvaro.
- Jag tycker bara att det är bäst för det nyfödda barnet att mamma är hemma första åren. Jag är inte heller, som en del påstår, någon anhängare av att man ska stanna kvar i en dålig relation. Det viktigaste är att kunna uttrycka sina behov. 99 procent av alla relationsproblem handlar om att kärnbehoven inte är tillgodosedda.
Det är också det som hon själv lärt efter år av forskning och rådgivning.
– Jag har blivit bättre på att säga vad det är jag behöver i en relation. Idag kan jag lättare hantera mitt temperament och klara konflikter. Och sedan har jag väl förstått att det inte finns någon drömman, säger Eva och skrattar.
Hon kan stryka under att relationer inte är lätt, utan något ständigt föränderligt.
– Den moderna människan kommunicerar via datorer, kommer snart att kunna ha cybersex. Relationskraven måste hela tiden omvärderas, äktenskapsformen omprövas. Det blir allt mer naturligt att flera relationer omsätts under ett liv.
Eva funderar också på nya vägar. Skalvet på Haiti fick henne att börja fundera kring FNs kommissonärsuppdrag. Eller så flyttar hon till Aruba i Västindien för att bara vara, skriva.
Men mannen då?
– Det är inte lätt att kombinera sin självständighet med familjeliv. Ju äldre jag blir desto viktigare blir relationen till mig själv. Kanske särbo är den bästa modellen. Att ha separata liv och ändå vara tillsammans. Jag ser alltfler väninnor välja och uppskatta denna form.
Så vem vet, kanske singelråd, välja felvarningar och hålla ut-koder till slut landar i en särbo-bok.