Så gör du ilskan till en positiv kraft

10-06-11 13:44

Tipsa|Skriv ut Dela

Tipsa om: Så gör du ilskan till en positiv ...

Mottagarens e-postadress: Ditt namn: Din e-postadress: Meddelande:

 

Dela på Facebook

 

Att bli arg, förbannad, vred och ilsk behöver inte vara av ondo, så länge du inte agerar ut mot andra. Ilskan är en överlevnadsinstinkt. Och ett uttryck för din vilja! Det gäller bara att använda den på rätt sätt.

Bli medveten & ta kontroll

Den starka energin i ilskan kan hjälpa dig att komma vidare. Bli medveten om vad den gör med dig, hur du reagerar och agerar. Då kan du anpassa ilskan efter situationen och använda den till något positivt istället.

Biter du ihop och sväljer ilskan när den bubblar upp, eller kastar du grytlock och smäller i dörrar? Kanske har du svårt för att bli arg. Oavsett vad vi tycker eller känner så finns den där, ilskan. En djupt liggande känsla som vi måste acceptera. Och hantera. För vi kan inte fly ilskan eller låtsas om att den inte finns där. Istället kan vi hantera den, och faktiskt vända den till en positiv kraft i livet. Viljan och ilskan går nämligen hand i hand, eller snarare; har du kontakt med din ilska, har du också kontakt med din vilja!

– Ilskan är den primitiva viljans grund, och den ska vi ta vara på. Ilskans funktion är att uttrycka vilja, sätta gränser och hjälpa oss överleva genom att kämpa, säger Lisa Grubb, leg psykoterapeut.

I grunden är alltså ilskan en hälsosam känsla, en viktig del av vårt alarmsystem, vi har den för att överleva. En urkraft som hjälper oss att säga: Stopp! Hit men inte längre. Dags att agera!

– Den starka energin i ilskan kan hjälpa oss att komma vidare, att lämna en situation som inte är bra för oss, säger Lisa Grubb.

Ilskan som en kraftfull jetmotor i livet. En jävlaranammakraft. Hm?

Så hur gör man då, för att vända ilskan till konstruktiv kraft i livet. Hur kan vi använda oss av lite hulkenkrafter för att flytta berg och förändra saker?

Jo, precis som hos den grönskimrande hulkenfiguren sänder kroppen tydliga fysiska signaler när vi är arga: Det ringer superalarm i hela kroppen! Matsmältningsprocessen stannar av, pupillerna vidgas, blodet forsar snabbare. Vi ställer oss bredbent eller biter ihop käkarna. Kroppen laddar!

– Våra sinnen skärps. Vi får till och med en högre förmåga att associera, ofta till sådant som hänt i liknande situationer tidigare, säger Judit Lindqvist, forskare vid Linnéuniversitetet i Växjö.

Problemet är bara att ilskan lätt tar överhanden, vi blir okontrollerade, avstängda, får tunnelseende. Vi kan bara fokusera på en enda sak – det är det som är styrkan, annat ska inte störa, men såklart är det också en nackdel (om det nu inte är lejon på savannen man ska slåss mot!).

– Vi är så i nuet och beredda till försvar att vi har svårt att ta någon annans invändningar. Den arga människan är ingen bra beslutsfattare. Dessutom tolkar vi lätt världen i form av avsiktlighet, världen är emot oss.

Bli medveten och ta kontrollen lyder mantrat. Det gäller att vara medveten om vad ilskan gör med dig, hur du reagerar och agerar. Och att kunna anpassa ilskan efter situationen.

– Bara för att ilskan är en drift betyder det inte att vi inte kan styra och kontrollera den. Det kan vi, säger Judit Lindqvist.

Träning är Guds moder, eller hur? Och när det gäller ilskan borde vi träna vårt sätt att hantera den ända från början. I tre-fyraårsåldern har vi nämligen en ganska naturlig ilska, barnet testar sin vilja gentemot omgivningen. Det är en viktig del i identitetsbildandet, att se hur långt man kan driva sin vilja.

– Barn måste få bekräftelse på att det är okej att vara arg men samtidigt få vägledning i hur man får uppföra sig och också få lära sig impulskontroll, säger Judit Lindqvist.

Men blunda för ilskan eller förtränga den, det kan vi inte göra.

– Många kanske känner sig duktiga när de inte visar sin ilska, men det är ungefär som att ta hand om en inflammerad tand genom att sätta över en plomb utan att rengöra. Det funkar inte. Vi måste ta hand om vår ilska, och se vad den står för, säger Judit Lindqvist och fortsätter.

– Det är farligt för hälsan att vända ilskan inåt, det ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar och kan leda till förhöjt blodtryck.

Men det intressanta är inte det arga uttrycket, utan vad som ligger bakom ilskan – ditt behov och kanske det du längtar efter, säger Lisa Grubb. För som regel har ilskan ett budskap, bakom varje känsla vi känner finns det ett behov. Ta vara på det.

Gör ilskan till en konstruktiv kraft

Här är ett antal övningar som du kan göra för att öka din självinsikt så att du kan använda ilskan till en konstruktiv kraft i livet. Vilken ilsketyp är du?

1. Den superarga

Du agerar utåt, tänder lätt, agerar alltid ut känslan, hörs, vill mycket och maximerar ibland din ilska för att få kontakt, respons eller uppleva en gräns_– _för att ta reda på att det finns någon där. Du har tendens att lägga ut dina känslor och reaktioner på andra och vill bli av med det som gör ont.

Hantera ilskan så här:

Andas lugnt. Lyssna på känslan innan den ageras ut: vad ligger bakom? Fundera på om det här leder till det du vill uppnå? Träna dig på att vara lugn och att uttrycka dig tydligt och lugnt och med få ord (så att budskapet kan uppfattas av andra).

Träna dig också på att vara lugn och lär dig att lyssna på andra. Träna på att välja dina strider: Vad är viktigt?

Knep som att räkna till tio och ta ett steg bakåt fungerar suveränt bra.

2. Den nollställda

Du har svårt att veta att du är arg, du blir lätt nollställd, kan vara rädd för att göra fel och tappa kontrollen, värderar känslor som något negativt. Du är oftast mycket rationell.

Hantera ilskan så här:

Lyssna på känslan genom kroppens tydliga signaler. Sätt ord på känslan och acceptera att du känner. Värdera inte känslorna. Fundera istället på vad de vill säga dig och hur de kan hjälpa dig att uttrycka vad du vill och vad du behöver.

Iaktta dig själv utan att värdera. Ilskan är en naturlig del av vår vilja. Ett bra sätt är också att träna upp humorn och självironin och inte ta allt så allvarligt.

3. Den passivt arga, ofta ledsen istället för arg

Du agerar inåt. Du känner ilskan men har inte förmågan att uttala eller visa den utåt. Du blir oftare ledsen och tyst än arg och kan ha en tendens att älta oförätter. Det kanske är så att du är rädd att bli ensam, övergiven om du visar din ilska, dina känslor. Du behöver se upp för att inte, på längre sikt, bli bitter och känna dig som ett offer. Odla din självkärlek!

Hantera ilskan så här:

Lyssna på kroppens budskap. Andas och reglera din rädsla. Låt ditt vuxna jag ta hand om och hjälpa ditt känslominne (det lilla barnet i dig): det är okej att vara arg och att säga ifrån. Träna på att uttrycka vad du vill och behöver. Var tydlig med ja eller nej och tänk på att du kan behöva säga flera nej utåt, mot din omgivning för att du ska kunna säga fler ja till dig själv. Träna gränser i det lilla så det till slut känns bekvämt att säga ifrån. Kom ihåg att du inte är elak när du försvarar dig själv och dina gränser – det är en mänsklig rättighet.

Träna också på att inte ta anklagelser personligt, skilj på dig själv och andra och glöm inte att det mesta handlar inte om dig. Den så kallade 90/10-regeln är bra att komma ihåg: vi triggas av andra till tio procent , 90 procent handlar om oss själva.

ARGTIPS FÖR ALLA

• Acceptera och lyssna på dina känslor/ilskan –  ta reda på budskapet bakom innan du reagerar. Uttryck vad du vill och behöver tydligt så att andra förstår dig!
• När du inte förstår: fråga, be den du pratar med att berätta mer istället för att du börjar värdera eller tolka. Vi har nämligen en förmåga att oftast tolka negativt framför positivt.
• Lyssna på din ilska så att du lär känna ditt eget budskap! Om det behövs, gör en nystart, fokusera på dina behov och var ännu tydligare. Fråga dig själv, leder det här till det jag vill?
• Bli medveten om vad som triggar dig! Distansera dig själv till helikopter-perspektivet och iaktta utan att värdera din ilska – bli medveten om din:

1. Reaktion
2. Dina behov
3. Din längtan - vad är det du vill?

• Det är helt okej att vara med sin ilska, gå in i den, utforska och fundera över vad den står för och behöver. När du har gjort det kan du sedan använda den, och uttrycka dig tydligt.

Fyra  vredesskeden i livet

Under fyra olika perioder i livet blir vår relation till ilska extra tydlig. De ger också möjligheter att faktiskt få fatt i sin vrede, och göra den till en vän.

1. Trotsåldern När vi är små, i tre-fyraårsåldern, kommer det en naturlig ilska. Ilskan är ett sätt att frigöra sig och bli en egen person. Får man bekräftelse på den och samtidigt vägledning för hur man ska hantera den, är det ett första steg till att bli vän med sin ilska.
2. Tonåren Har man inte fått möjlighet att lära känna sin ilska som barn finns det nya chanser under tonåren. Ilskan är ett sätt att ta reda på att det finns gränser och krav, att föräldrarna bryr sig. Då gäller det att föräldrarna är tydliga med gränser, så att det finns något att reagera emot, något att bli arg över och stånga sin vilja emot, och på så sätt utveckla sitt jag_ – och sin vilja.
3. Klimakteriet Både män och kvinnor kommer i klimakteriet. Har man inte fått vara arg innan och följa sin egen vilja här i livet, så visar det sig ofta i övergångsåldern. Då har man börjat strunta i vad andra säger och tycker och kör sitt eget race. Känslan är kanske att det är nu eller aldrig som man får vara sig själv. Nu vågar jag äntligen vara och göra det jag vill.
4. Ålderns höst Ålderdomen är sista chansen att få visa sin ilska. Kanske finns det en besvikelse över livsval som inte gjorts i enlighet med den egna viljan, en längtan efter att få vara sig själv. Återigen är det nu eller aldrig, hellre arg än död.

Schematerapi - bra för att jobba med sin ilska

Schematerapi är en del av KBT (kognitiv beteendeterapi) och här jobbar man med känsloscheman, de överlevnadsstrategier som grundläggs under barndomen och som följer med under livet och på olika sätt kan bli ett hinder.

Känsloscheman består av minnen, känslor, sätt att tänka och även kroppsförnimmelser. Det är strategier barnet utvecklar när det inte får sina känslomässiga behov tillgodosedda. Exempelvis, om du som liten har straffats för att du blivit arg (istället för att mötas av förståelse och handledning) utvecklar du en rädsla för att visa din ilska. Din strategi blir kanske att vända ilskan inåt.

I terapin jobbar man med att komma åt sina egna känsloscheman och identifiera dem: genom frågeformulär, rollspel och mindfulness. Mindfulness kan man jobba med på egen hand.

Övning i mindfulness

Sitt en stund och slappna av. Låt de tankar och känslor som kommer komma. Döm inte, bara betrakta dem. Träna lite, helst varje dag. Efter ett tag lägger man märke till sina egna känsloscheman, kan sluta identifiera sig med dem, skapa distans mellan dem och sig själv och så småningom få dem att släppa taget om ens handlande.

En del av mindfulness handlar ju om att inse att tankar och känslor bara är tankar och känslor, de är inte något permanent som vi behöver styras av. Man är inte sina känsloscheman, däremot är det viktigt att bli medveten om dem för att sedan kunna bryta dem.

Fråga dig själv eller gör frågorna med din partner:

• Vad frustrerar dig med ilskan?
• Hur tänker du då?
• Vad gör du konkret?
• Vad känner du? Vad är mest smärtsamt med ilskan?
• Vad behöver din argkänsla?
• Hur kan du tänka på ett nytt sätt som stöder det du behöver?
• Vad vore ett sätt att handla som leder till vad du verkligen vill ha och behöver?

Övningarna är Lisa Grubbs, leg psykoterapeut, Imago familjeterapeut och projektledare för Relationsskolan.

Utforska din egen ilskehistoria

För att kunna använda ilskan som en god kraft i livet är det bra att bli medveten om vad man har för bilder och upplevelser av ilska. Det här är en jättebra övning för att förstå sig själv bättre och sitt förhållande till ilska. Gör övningen själv eller tillsammans med din partner.

9 insikter till medveten ilska

1. Så här visade min mamma och pappa ilska när jag växte upp ...
2. Så här reagerade min mamma och pappa på min ilska ...
3. De här besluten om hur jag skulle uttrycka min ilska tog jag som barn (överlevnadsstrategier)...
4. Vad jag hade behövt av mina föräldrar för att lära mig uttrycka min ilska är ...
5. Så här gör jag i dag när jag blir arg ...
6. Jag blir arg när min partner, mina barn ...
7. Vad jag oftast behöver när jag är arg är ...
8. Jag längtar efter att kunna uttrycka min ilska så här ...
9. Så här kommer jag alltmer att uttrycka vad jag känner och behöver ...

Är det sant att kvinnor gråter och män blir arga?

Det är ingen större skillnad på män och kvinnors ilska. Män har högre halt testosteron som till viss del gör dem mer aggressiva, men skillnaden mellan individer är större än mellan könen, säger Lisa Grubb.

– Hur vi reagerar och agerar har mer med vad man lärt sig i sin familj och med samhällsnormer att göra, än med biologi. Män har traditionellt uppmuntrats att bejaka sin ilska, kvinnor har till skillnad från männen fått gråta.

Men nu sker en utjämning mellan könsrollerna, menar forskaren Judit Lindqvist.

– Det är fler och fler unga kvinnor som agerar ut sin ilska, vi har exempelvis fler tjejgäng som är ute på gatorna och slåss.

Enligt Lisa Grubb sker det också en utjämning med åren. När det gäller halterna av östrogen och testosteron närmar sig könen varandra med åren. Kvinnors östrogen minskar och de får därmed lite mer testosteron.

– Vi blir mer lika varandra. Sedan finns det de som har en mycket stark vilja, kampmänniskorna, och de blir nog arga av och till och tänker bestämma själva hela livet, säger Lisa Grubb.

Hanna Nolin

Forskarna oense om stridslystna män

Såväl studier som fakta har länge ansetts bevisa att män är mer aggressivt lagda än kvinnor. På senare år har forskare börjat ifrågasätta det. Visst, i USA är nio av tio mördare män – men i hemmet har det visat sig vara mindre könsskillnader. Några studier visar nu att män och kvinnor som regel är lika aggressiva inom hemmets väggar, och att kvinnor kanske till och med är våldsamma oftare. Men faktum kvarstår att det som regel är kvinnor som blir allvarligt skadade i hemmet, något forskarna förklarar med att de helt enkelt är fysiskt svagare.

En annan ny studie pekar däremot mot att män – eller pojkar snarare – är mer aggressiva av rent biologiska anledningar. Vid 17 månaders ålder visade fem procent av gossebarnen regelbunden fysisk aggression, av flickorna en procent. Skillnaderna var konstanta under det kommande året, vilket talar mot den vanliga teorin om att det är uppfostran som präglar det aggressiva beteendet.

Ingemar Gens

Källa: Scientific American