Duttelidutta på tvåtimmarskontoret
10-06-14 16:17
Att jobba på fik har blivit vanligt för många frilansande företagare och andra som har rörliga och kringflackande jobb. Nu kan de hyra kontorsplats två timmar om dagen på ett nytt stadsutvecklings/experiment – café, arbetsklubb och arkitekt-kontor i ett, där gränsen mellan privat och offentligt suddas ut.
Slashworkers är den moderna tidens diversearbetare, mångsysslare och dagsverkare. Tillsammans med andra frilansande företagare lever de ofta ett osäkert liv rent ekonomiskt. Det första man sparar in på brukar vara kontorshyran – men att sitta hemma blir lätt ensamt och att sitta på kafé när tonårs- eller barnvagnsgängen väller in har sina sidor. Nu finns äntligen ett alternativ som gör det möjligt att både äta kakan och ha den kvar.
Coffice på Tjärhovsgatan 5 i Stockholm består av en del vanligt café, en del arbetsklubb där endast medlemmar har tillträde samt en del arkitektkontor.
Som medlem i arbetsklubben betalar man 700 kronor i månaden. Då får man via internet boka en jobbfåtölj i loungen 32 timmar och ett konferensrum två timmar per månad. I övrigt kan man sitta i mån av plats. Medlemskortet fungerar som ett betalkort som man laddar med pengar att betala kaffe, bullar, utskrifter, kopior och ytterligare konferensrumstimmar med.
Anders Mårsén, delägare i arkitektfirman (nod)c-o-m-b-i-n-e som startat Coffice, vet ännu inte hur många fler än dagens drygt 30 medlemmar arbetsklubben kan ta in. Ett 80-tal, gissar han:
– Vi deltar själva i det här stadsutvecklingsexperimentet. Det normala för arkitektkontor är kodlås och receptioner som inte tillåter några spontanbesök. Vi ville utforska vad som händer i det som kallas third space, där gränsen mellan det privata och offentliga suddas ut och olika kulturer möts. Här får vi en direktkontakt, märker vad som händer på gatan. Det är en slags positivt osäker plats där allt kan hända.
Slashworkers och dutteliduttare
Caférörelsen ger en liten vinst, men vinsterna kan också mätas på andra sätt.
– Vi har träffat människor från andra branscher som vi har startat intressanta projekt med, och en i arbetsklubben fick genom en annan medlems kontakter fast anställning, säger Anders.
I arbetsklubben återfinns allt från pokerspelare och daytraders till dokumentärfilmare och pedagoger. Många är så kallade slashworkers, människor med flera titlar på sina visitkort (med snedstreck emellan, därav slash), eller som de börjat kallas på svenska – duttelidutt-jobbare. Trenden med slashworking dök upp som ett fenomen under högkonjunkturen då människor önskade variation och utveckling, och växte sig stark när arbetsmarknaden blev sämre och multibegåvning snarare ett överlevnadsvillkor.
Alldeles färsk medlem är frilansskribenten Karin Wikander. När hon blev utlasad från sitt jobb som researcher på svt:s Hjärnkontoret började hon på vinst och förlust att skriva på en barnbok som blandar vetenskap och fiktion.
– Jag använder Coffice som kontor, försöker vara här varje dag mellan klockan tio och tre. Dels sitter jag och skriver, dels så kollar jag fakta genom att ringa forskare eller söka på nätet.
Att sitta hemma är inget alternativ för Karin, och en plats i en vanlig frilanslokal blir för dyrt.
– Jag funkar bäst på caféer, det måste vara ett sorl omkring mig. Här får man alla fördelar med café, liv och rörelse plus arbetskompisar, samtidigt som man slipper nackdelarna med alltför högljudda gäster och känslan av att man stör om man sitter för länge. Det positiva är ju också att man lär känna nya människor.
Kreativ samverkan
Regissören Niklas Hellberg har i Coffice hittat det showroom han tidigare saknat. Han har varit med sedan starten i november förra året och använder gärna konferensrummen för kreativa möten.
– Jämfört med att träffas på ett vanligt fik ger det en trovärdighet – mötet blir kvalitativt på ett helt annat sätt.
Niklas gör också ett par pass i veckan i fåtöljerna.
– I princip klarar jag mig med min mobil, där har jag min mejl och min kalender och kan skicka iväg dokument för utskrift.
Niklas är engagerad i fackföreningen Sveriges Regissörer och nätverket Regiverket där han vill sudda bort bilden av geniet som sitter i sin stuga och väntar på att bli uppbjuden. I stället framhåller han regissörers förmågor som föredragshållare, projektledare och, med kulturens hjälp, drivande i stadsutvecklingen. Han tror att den här typen av mötesplatser kan ge nya uppdrag.
– Just nu befinner sig många av oss på Coffice i pratstadiet, man jämför branscher och ser om de möts någonstans, upptäcker att det här måste vi prata om. Man får se var integritetsgränserna går, det är ju när människor tar av sig hörlurarna och slutar knattra på datorerna som man kan passa på och snacka lite.
Av Anna-Viktoria Samuelsson