Tuva Novotny – en annan sorts Pretty woman

10-06-24 13:39

Tipsa|Skriv ut Dela

Tipsa om: Tuva Novotny – en annan sorts Pr ...

Mottagarens e-postadress: Ditt namn: Din e-postadress: Meddelande:

 

Dela på Facebook

 

Det finns inget förväntat med Tuva Novotny. Vare sig i åsikter eller livsval. Att synas på galapremiärer och tidningsomslag? No way! Ändå har hon tagit sig hela vägen till Hollywood – och tillbaka.

Det är tio år sen jag träffade Tuva Novotny. Men hon är sig lik när hon kommer emot mig på Larsbjörnstraede i centrala Köpenhamn. Strålande vacker, brett leende med glittrande blågröna ögon. Många av hennes åsikter är också desamma. Även om hon hellre uttrycker dem i krönikor på nätet än i intervjuer.

Annat har förändrats. Hon har filmsuccéer som Jalla, jalla, Smala Sussie, Dag och natt och Bröllopsfotografen och TV-serier som Skilda världar, Herr von Hancken, Snapphanar och 183 dagar bakom sig, hon är gift med en norr_man, har en treårig dotter, bor i en lägenhet ett stenkast bort och hon är inte vegetarian längre. Alltså träffas vi på ett urköpenhamnskt ställe: en smörrebrödsrestaurang. Och kommer snabbt in på nationella särdrag.

– För många är Norge bara röda kinder, lusekoftor och smygrasism, men efter att ha levt med en norrman i sex år och jobbat och tillbringat mycket tid där är landet en positiv överraskning, och filmmässigt hör Norge till de mest spännande just nu. Norrmännen är lyckligt befriade från både Bergman och Dogma-kult – ett helt oskrivet blad. Jag har pendlat hela våren till Oslo, där jag jobbar med en TV-serie som heter Dag, som är något av det mörkaste jag någonsin läst, existentiellt mörk…

Serien handlar om en manlig parterapeut som tycker att folk har det bäst på egen hand och Tuva spelar en kvinna som kommit hem för att reda upp sitt liv efter tio år i Goa.

– Hans klientel minskar ganska snabbt eftersom han råder alla att skilja sig (skratt)_…

Paparazzi i träden

Den 9 juli har Tuva premiär på För kärleken med bland andra Danny Glover från Dödligt vapen, den 30 juli kommer Kjell Sundvalls Bröderna Karlsson och i augusti kommer Lyckan, kärleken och meningen med livet där Tuva spelar mot självaste Julia Roberts. Under den sistnämnda inspelningen hängde paparazzi i träden för att få bilder av världsstjärnan.

– Det var så mycket Hollywood det kunde vara, säger Tuva och ler. Jag var enormt imponerad av det fantastiska maskineriet. Det var en häftig upplevelse som både mättade min fascination inför Hollywoodindustrin och gav mig en otrolig hemlängtan. Det var lika fantastiskt att komma tillbaka till Köpenhamn med ett litet, intimt team på 10-15 personer.

För Tuva var det stort att spela mot Julia Roberts även om de, som hon säger, inte precis sms:ar varandra.

– Vi är ju en hel generation unga kvinnor som vuxit upp med Pretty Woman utan att reflektera över vad man gillade och inte gillade. Det intressanta är att en hel generation fascinerades av den. Och som jag minns det var det inte några stora moraliska diskussioner kring filmen, hon var bara en happy prostitute (skratt)…

Inte ens nu blir Tuva särskilt upprörd över filmen.

– Vill man läsa in ojämlikhet och jämställdhetsproblematik i allt så kan man göra det, herregud! Men jag upplever att vi är en hel generation kvinnor som kommit ett steg längre än så. Som funnit en självklarhet i en existens som inte bara är könsbaserad utan som bara… är. Alla tjejer har haft en prinsessperiod. Det är klart att man kan ge alternativ till de könsstereotypa bilder som finns historiskt, men att förneka att vi drömmer om den stora kärleken – om det så är man eller kvinna, prins eller prinsessa – är också löjligt.

Hon viftar upprört med gaffeln över räkmackan.

– Jag har fått mycket kommentarer om att jag vänder mig mot de rådande skönhetsidealen – fan, ska alla vara osminkade och tråkiga nu – men herregud, jag älskar höga klackar och jag älskar Pretty Woman. Fast det är viktigt att det finns alternativ.

Så du kan tänka dig lårstövlar i lack?

– Why not? Varför ska inte kvinnor få klä ut sig som de vill ibland? Det tycker jag är min rätt, även om jag personligen inte tycker att det är så snyggt…

Mot fina-flickan-normen

Sen hon flyttade till Danmark har Tuvas åsikter blivit mindre politiskt korrekta.

– Som kvinna i Sverige kan jag uppleva att det finns en fina-flickan-norm man lever efter, man ska le och vara trevlig. Den upplever jag inte att danska kvinnor har överhuvudtaget. Du behöver inte le om du inte vill, du behöver inte vara söt… det räcker med att du är stark och bra på någonting. Det handlar naturligtvis om vilka samhällsklasser man möter och vilka umgängeskretsar man rör sig i, men det finns ett annat jävlaranamma hos tjejer i Danmark. Därför tror jag att en karaktär som Lisbeth Salander blir så enormt hyllad; vi behöver andra kvinnliga förebilder än de väna, nordiska älvor vi dansat med i 200 år. Även om jag inte tycker man behöver vara svartmålad och nitad för att bli tagen på allvar.

Tuvas Danmarksäventyr började med att hon besökte vänner i Köpenhamn.

– Jag gillade stan jättemycket. 2001 gjorde jag Midsommer, en dansk ungdomsthriller, fick några jättetajta kompisar under inspelningen och började hänga här. Varje gång jag kom över bron var det som en tyngd försvann från mina axlar. Det är så skönt och avslappnat här, säkert delvis för att jag inte är igenkänd. En del människor kan uppleva det som en frihet att komma in i ett nytt sammanhang där det inte finns några förutfattade meningar om en – det är naturligtvis något som bara försiggår i mitt huvud – och där jag befann mig karriärmässigt och i livet var det otroligt skönt att bara börja om.

Hon upptäckte snart att Danmark var mer annorlunda Sverige än hon trott.

– Det var inte bara språket som var mycket svårare än jag trodde, det är folket och folksjälen också. Ta bara den politiska debatten i Sverige, jag tycker det är ljusårs skillnad mot hur den förs här! Jag vet att vi svenskar tycker det är kul att prata om hur grova och rasistiska danskar är, men vi har exakt samma tendenser i Sverige, de är bara mer underliggande. Jag kan lättare identifiera mig med en dialog eller ett storbråk på förstasidorna där de svär och förbannar och använder ord vi aldrig skulle använda i Sverige för att det inte skulle vara politiskt korrekt. Hellre det och att det blir resultat! Här går folk ut och demonstrerar så fort det är någonting. Det tycker jag är bra, det ger en slags grundkänsla för demokrati som jag inte känt i Sverige. Det är inte orsak till att jag flyttade hit men här kan jag känna; gud vad det betyder mycket för hur folk mår!

Hon ler.

– Jag har vuxit upp med en far från Tjeckoslovakien och vi har fått lära oss att ropa skällsord efter polisen! Sådant får man inte lära sig i Sverige. Hemma hör jag mig själv säga till min dotter att poliser är jättesnälla (skratt)…

Det är ungefär så mycket man får reda på om Tuvas familj – förutom att hennes man jobbar i IT-branschen.

Vill inte stå till svars

– Börjar jag berätta hur det är att vara mamma får jag också räkna med att bli ifrågasatt, säger Tuva. Och det är jag redan rent samhälleligt som hårt yrkesarbetande morsa, ska jag då dessutom göra det till en offentlig sak? Det orkar jag inte, men det är väl ganska självklart att man är glad över att ha fått barn_.

Rösten får aningen mer skärpa.

– Jag vill inte leva mitt liv i ett offentligt ljus. Jag har ett jobb som till viss del kräver det, men det var svårt att som 16-åring bli ifrågasatt – varför tycker du det? Sedan dess har jag en instinktiv känsla att jag inte vill stå till svars för mer än det jag redan står till svars för i livet. Man befinner sig ju i en ständig utvecklingsprocess och det blir väldigt konstigt att cementera i intervjuform att jag tycker så här och är så här. Jag får panik, det smalnar av ens möjlighet att utvecklas i livet. Utseendedelen är en förlängning av det. Du ska inte bara cementera dina idéer, tankar och åsikter utan också ett slags utseendeideal genom att låta dig bli stajlad och fixad enligt en modenorm. Till slut vet du inte vad du står för.

Hon tystnar och betraktar jätteportionen frikadeller och potatissallad framför sig med skräckblandad förtjusning.

– Tar du av dig kläderna eller opererar brösten eller är på omslaget stajlad och fixad, då är det någonting du ska stå för sedan, tycker jag. Dessutom är det ett påstående – titta på mig! Och jag har aldrig haft det behovet – och jag tror djupt och innerligen att inte alla skådespelare har det behovet, även om de flesta har det. Just därför finner jag ingenting attraktivt i att gå på premiärer, andras eller egna, galaföreställningar eller vara med i tv-program – no fucking way! Jag vill inte bli sedd på det sättet.

Hon försöker undvika nakenscener i de filmer hon är med i, men inte för att hon är pryd.

– Det är ju min rollfigur som är naken – inte jag. Men för det mesta tar nakenhet fokus från publiken – man slutar tänka på vad filmen handlar om och tittar bara på tuttar och rumpor…

Du också?

– Självklart! Vi är människor! Det hör till biologin, fortplantning ...… Vi går ju i kläder för det mesta så det är inte så ofta man ser nakna människor. Men det blir också jättefånigt när det blir som i amerikanska filmer där tjejen vaknar och ligger i sängen i full mundering – där går linjen.

Hon tystnar.

– Om man, som jag, väljer att inte vara med överhuvudtaget blir det otroligt provocerande för många. En så stor grej. Varför är det så intressant? Därför att idag bloggar man, twittrar, är på facebook, ställer ut sitt privatliv, vill synas. Men jag tycker det jag gör är helt normalt – den största delen av befolkningen vill inte synas, tror jag. Går jag in på nätet är det fullkomligt vidrigt att kunna läsa i skrift vad varenda jävel som har en åsikt om dig tycker! Det är verkligen internets baksida – vuxenmobbning. Det som pågick i fikarummet förr pågår i offentligheten nu – det är klart att det är stenhårt, och min bransch är extra utsatt.

Blev mobbad som barn

Tuva blev själv mobbad under en period i skolan i Värmland.

– Det var när jag var 10-12. Föräldrasamtal och möten. Men det har varit bra för mig att ha med mig senare i livet för att stärka min känsla av individualism. Jag har tänkt mycket på det – särskilt nu när jag har egna barn. Det är inte så jävla lätt att vara förälder och en god förebild när det enda du ser på tv för tillfället är vuxenmobbning – det är vidrigt!

Har du blivit blödigare sedan du fick barn?

– Nej, mycket tuffare. Jag har blivit en lejonhona! Den oro jag naturligtvis också upplever tror jag är biologisk, hormonell. Orsaken är att man förstår hur stort livet är och hur dyrbart det är.

Är du nöjd med ditt liv?

– Ja, det är jag. Det finns alltid saker man kan göra bättre, men jag tror inte på att ångra och piska sig själv. Det ligger nåt självupptaget, navelskådande i det. Det är väldigt skådespelaraktigt att sitta och älta det man gjort – men livet är för kort för det.

Tuvas tankar om…

...mode: Jag kan inse att mode har en enorm inverkan på samhället, eller speglar samhället på ett spännande sätt, signalerar tillhörighet och politisk ståndpunkt, men jag tycker det är mer spännande att möta en människa och få hans eller hennes åsikter och personlighet än att möta ett statement som sitter utanpå.

…sitt dyraste plagg: En jättedramatisk aftonklänning från Vivienne Westwood, Englands och världens punkdrottning, som jag köpte på rea för halva priset. Den var ganska dyr, runt 5_000_kronor. Där går gränsen för mig.

…facebook: Aldrig. Däremot har jag upptäckt två gånger att någon utger sig för att vara mig på facebook.

…ålder: Jag ser fram mot pensionen – gud va skönt! Äntligen får man en valfrihet. När du är 30 är det bara stress och hets som gäller.

…föräldrar: Både mamma, pappa och min styvmamma har påverkat mig enormt. De har alltid varit noga med att säga att jag är bra som jag är och att jag kan göra allt jag vill. Och mamma sa tidigt att det är bra att skaffa andra vuxna förebilder.

…döden: Vi lever i ett samhälle där vi inte pratar om att folk dör och mår dåligt. Han är lite deprimerad, hon mår lite dåligt… Alltid lite. Herregud, berätta istället för ungarna att kossan vi äter sa mu igår, att farmor dör. Det är otroligt viktigt att förstå att döden är en del av livet.

…Bröllopsfotografen: Jag älskar Ulf Malmros – och hans fru och barn! De har fötterna på jorden och är tillräckligt öppna inför livet för att låta mörkt vara mörkt och ljust vara ljust, med en jävla massa humor!

…För kärleken: Jag hade tyvärr inga scener mot Danny Glover, men jag träffade honom. Han är väldigt sympatisk, stillsam och tillbakadragen, det passar mig bra!

…Bröderna Karlsson: Det var ett inspel_ningstekniskt helvete utan motstycke. Men samtidigt otroligt kul!

Av Christer Olsson