"Jag har låtsats vara säkrare än jag är"

10-06-28 16:00

Tipsa|Skriv ut Dela

Tipsa om: "Jag har låtsats vara säkrare än ...

Mottagarens e-postadress: Ditt namn: Din e-postadress: Meddelande:

 

Dela på Facebook

 

Foto: Alexander Pihl

Efter några jobbiga år av självrannsakan och gråt har programledaren och ensamstående trebarnsmamman Tilde de Paula kommit över på andra sidan. Nu är livet härligare än någonsin. Hon känner sig stark och närvarande, skriver på en ny bok och har hittat kärleken igen

Nytt år och dags att summera året som varit. Ensamstående trebarnsmamman Tilde strålar som en sol där hon sitter uppkrupen i soffan i TV4s restaurang. Klädd som en tonåring med luva och en top som hela tiden hasar ner och lämnar ena axeln bar.

– 2009 har nog varit ett av mina bästa år någonsin! Livet har varit så härligt. Jag har varit närvarande och trivts med att vara här och nu.

En av anledningarna till Tildes lyckliga år är att hon för första gången på många år bestämde sig för att ta lång, lång sommarledighet med barnen.

– Jag hade en kanonsommar. Förra våren bad jag barnen göra en lista över saker de ville ha gjort innan hösten kommit. Det blev en hel sida med grejer. Och sedan betade vi av dem. Det var jätteroligt. Jag hyrde husbil och åkte runt själv med barnen och campade, åkte till Kolmården, fiskade, gick på bio. Jag hyrde hus på Gotland, vi tittade på Pippis hus, badade i vattenland… och vi åkte till Spanien en vecka.

Skriver roman om släkten

Det här var också året då Tilde började skriva på en roman som handlar om kvinnorna i hennes släkthistoria. Spännande historier om starka kvinnor som hon hört berättas av sin mamma och mormor.

– Halva boken bara rann ur mig. Sedan blev jag upptagen med att leva mitt liv istället. Men jag ska ta tag i den nu igen.

Roten till upptagenheten och den största anledningen till den nya lyckan är nog ändå att Tilde vågat sig på det här med kärlek igen. Hon har träffat en ny man, musikern Thomas.

– Jag trodde ärligt talat inte att det skulle hända mig igen men han gör mig modig, stark och lycklig. De här åren sedan jag separerade från yngsta barnets pappa har jag valt att inte lägga krut på kärlek. Det kräver energi och fokus och jag har inte varit redo känslomässigt. Man måste inte ha en relation till varje pris. Men när man har det, tycker jag att det känns som att livet går från svartvitt till full färg. Livet får plötsligt färg, dofter och smaker. Det är värt mycket, livet blir mer magiskt. Men det kräver mod.

Och det modet hämtar hon från sin älskade åttiofemåriga mormor som brukar spänna ögonen i henne och säga: Sluta vara rädd – rädsla förlamar!. Så nu har hon slutat.

– Jag jobbar stenhårt på att vara modig och släppa in kärleken. Men det måste också till rätt människa som kräver att man ska plocka fram modet. Ensam kan man vara fantastisk, men med rätt människa blir man ännu bättre.

Beredd att skaffa barn igen

Tilde tycker att hon förut inte varit jättebra på att leva i relation. Och bevisligen har det ju inte hållit med någon av hennes barns två pappor. De senaste åren har hon levt ensam med barnen. Något som hon tror varit bra för hennes personliga utveckling.

– Jag hade aldrig varit ensam förut. Det var plågsamt ibland och sjukt skönt ibland. Jag har fått vara ifred och analysera mig själv och vad som varit fel. Jag är mycket ärligare nu och vågar vara arg och ledsen. Tror att jag förut har skyddat mina känslor, man har inte kunnat komma hela vägen längst in. Men nu har jag klätt av hela min själ, lagt den i mina händer och sträckt fram den. Det är skönare. Det värsta som kan hända är att jag får sätta ett plåster till på mitt hjärta.

Hon är till och med beredd att ännu en gång skaffa barn med ännu en man, om det skulle visa sig att så blir fallet.

– Barn är en gåva, dem kan man inte räkna med, och om de kommer är de den största gåvan.

Känslomässiga skavsår

Idag sitter hon här lycklig i soffan men vägen hit har inte alltid varit en dans på rosor. Sedan skilsmässan från förra mannen har Tilde ibland mått dåligt.

– Jag har gråtit mina tårar och hamnat i konflikter med både mig själv och andra. Jag är tryggare i mig själv nu och kan hantera det bättre. Kanske har jag blivit lite äldre och klokare. Det är enda trösten när man går igenom ett helvete.

– Det är ett misslyckande att inte kunna hålla ihop en relation. Men mitt i misären, eller kanske inte mitt i men lite efteråt, så kunde jag tänka; jag kommer att ha lärt mig något av det. Jag kände mig ledsen och övergiven, men skulden fanns hos oss båda.

– Vissa saker hos mig har inte varit bra när det gäller relationer. Jag har varit osäker på mig själv och för självkritisk. Det skapar obalans i förhållandet och ger känslomässiga skavsår. Jag har låtsats vara säkrare än jag är och till sist blir skavsåret ett blödande sår. Jag önskar att jag gjort den här resan tidigare. Men nu står jag här i mina trasiga dojjor och är såå lycklig!

Hon pillar på en kant på kängorna där klistret lossnat. En nykär kvinna med mycket kärlek och lycka i sig som accepterat att livet också har andra svårare sidor. Vackert.

– Jag passar på att njuta nu när det är bra. Livet drabbar oss förr eller senare, det kommer alltid ifatt. Jag oroar mig inte innan, jag samlar ihop ett njutlager att ta fram när det är så dags. Livet är demokratiskt på så vis. Utrustar man sig med bra verktyg kan man hantera sorgerna och bedrövelserna bättre.

Kan gråta hos vännerna

Tildes bästa verktyg är människor hon har full tillit till; familjen och barndomsvännerna från Uppsala som hon känt sedan 6-årsåldern och som nästan är som hennes syskon.

– Deras totalt kravlösa lojala kärlek har varit ett stort stöd för mig. De skiter fullständigt i vad jag jobbar med, de vill inte ha det jag har – de vill ha mig. Hos dem kan jag gråta med brustet hjärta.

Medan vi sitter där i soffan och pratar kommer det fram flera personer och lämnar pengar till Tilde. Hon gullar med dem och kallar dem älskling och världens bästa. De har köpt ljus av henne som hon säljer för att samla in pengar till barnens klassresa. Det är sådan hon är, som en gullig, kramig liten ulltuss. Men samtidigt är hon en stark kvinna som vet vad hon vill. Kanske är det den dubbelheten som är hemlighet bakom hennes popularitet hos svenska folket. Hon har vunnit priser som bästa programledare och ses ofta på tidningsomslag för att hon säljer bra. Folk gillar henne. Och att vara kändis är inget problem för Tilde.

– Jag tar inte mig själv på så stort allvar. Ser jag mig själv på ett omslag ropar jag lite stolt till barnen men kolla vem som är här då. Det är ingen big deal och för barnen är det vardag, de tycker inte alls att det är något märkvärdigt. En gång gick minsta tjejen fram och pussade på en löpsedel som jag fanns med på. Gulligt va!

Spöken, mördare, rånare

Oftast är det förstås den starka Tilde vi får se i tv-rutan. Det kan vara svårt att förstå att samma Tilde som sitter där orädd och frågar ut folk i tv-soffan senare sitter hemma i sin egen soffa och är rädd – rädd för mörker.

– Ha, ha, jag är jätterädd för mörkret, jag måste ha tänt i alla rum om jag är ensam hemma. Spöken, mördare, rånare…Allt som kan finnas i mörkret skrämmer mig, det är för att jag ska tappa kontrollen tror jag.

En annan kanske lite oväntad sida tror Tilde kan vara att hon inte alls är så präktig på gränsen till mesig som folk tror. Tvärtom.

– Jag är nog lite galnare än vad de flesta tror, Har levt mycket uteliv, kan vara vild och har stått på bardisken och dansat många gånger.

Lycklig för barnens skull

När Tilde kommer till studion för att fotograferas ser hon lite trött ut. Kanske inte så konstigt, det är tredje fotograferingen för dagen. Hon vill samla ihop allt sådant i ett sjok för att inte lämna sin redaktion på TV4s nyhetsmorgon i sticket för länge. Men tröttheten till trots, när allt är riggat smäller hon av sina smältande leenden ett efter annat.

– Det är bra att le för då blir man gladare. Jag är positivt lagd, det är bra att jobba på det. Man blir en vinnare om man själv är gladare. Jag frågar mig ständigt: vad kan jag göra för min omgivning? Dessutom – om jag är lycklig så avlastar jag mina barn, då kan de bry sig om sig själva istället för att undra hur mamma mår. Man har ett stort ansvar att ta hand om sitt eget liv.

Sådär är det med Tilde. Man drar i en liten ytlig tåt och ut kommer en massa livsklokheter. Och det är ingen tillfällighet. Hon jobbar ständigt på att bli klokare och mer sann mot sig själv. Hennes nyårslöfte de senaste tio åren har varit att bli en lite bättre människa än året innan.

– Då menar jag inte prestationsmässigt, utan att jag ska bli bättre på att påminna mig om hur mycket jag har att vara glad över och att jag ska vara lite snällare mot mig själv och andra.

Har lätt för att piska sig själv

Och hon behöver påminna sig, speciellt om att vara snällare mot sig själv.

– Jag kan vara tuff mot mig själv, självkritisk och mindre tolerant än vad jag är mot andra, jag har lätt för att piska mig själv framåt. Förut var min devis: det kan alltid bli lite bättre. Det är en hemsk livssanning att leva efter, då blir man aldrig riktigt nöjd. Nu är jag mycket snällare mot mig själv, mycket tack vare barnen. Men jag behöver ständigt påminna mig själv – nu är du där igen!

I sin jakt på att bli snällare mot sig själv och mindre osäker har Tilde provat det mesta.

– Jag vill kunna ta vara på livet så mycket som möjligt. Jag har testat allt som kan göra det bättre; andliga mentorer, läst många böcker och gått i vanlig terapi. Och jag analyserar och resonerar hela tiden med mig själv. Jag är som en old school galenpanna som går och pratar med mig själv, inte så högt men ändå. Det är jättebra.

Nöjd även om det spricker

Förra årets nyårslöfte var att inte vara så hård mot sig själv vad gäller träningen.

– Jag måste träna för att må bra och för att kunna sova, så helst vill jag göra det fyra gånger i veckan. Men så blir det inte alltid, det kommer så mycket annat i vägen när man har barn och jobb. Så nu är tricket att jag alltid ska vara nöjd oavsett om det spricker eller om jag fått till det. Jag bestämde mig för att vara glad över de gånger jag kommer iväg istället för att känna mig misslyckad.

Att Tilde är lite trött beror också på att hon ständigt lider av sömnbrist. Hon har alltid haft svårt för att sova.

– Jag går och lägger mig för sent, har så mycket jag vill göra, har svårt att somna och vaknar sedan flera gånger under natten. Jag sover nog inte mer än fem timmar per natt och är ständigt lite trött. Men det är kanske tur, för jag har så mycket energi, jag kanske skulle bli odräglig annars, ha ha.

Välkomnande hem

Julen firar Tilde alltid hemma hos sig med barnen, barnens pappor, familjen och vänner. Då är det knytis för alla som vill och kan. Tildes hem är en naturlig samlingsplats och är öppet för alla som står henne nära.

– Jag tror man trivs hemma hos mig. Jag är noga med att det ska vara harmoniskt hemma. Det ska vara ett hem där alla känner sig välkomna, både mina och barnens vänner. Jag sätter inte på tv:n utan spelar musik och tänder ljus istället. Och det är luftigt, det går att röra sig här. Det är absolut ingen stor tjusig våning, men vardagsrummet är mysigt. Det är bra energi där, folk känner sig avslappnade. Eller så är jag bara jordens största ego och vill alltid vara hemma hos mig, ha ha.

Av Challe Lundholm