Petra Mede blev komiker av en slump
10-11-01 13:52
Petra Mede har gjort kometkarriär sedan hon intog ståupp-scenen 2005. Men hon har svårt att känna att det är på riktigt.
– Det jag gör väger ganska lätt i ett större sammanhang. Det är ju bara humor, inte hjärnkirurgi jag sysslar med.
Under sin uppväxt satsade Petra Mede helhjärtat på en karriär som dansare, men en allvarlig ryggskada satte effektivt punkt för alla dansdrömmar och gjorde henne sjukskriven i över tio års tid. En lång och smärtsam väg tillbaka till yrkeslivet gick via en kurs för långtidssjukskrivna kvinnor och ett jobb som Stockholmsguide, bland annat.
Ståuppare blev Petra Mede mest av en händelse. 2005 såg kompisen Madde en annons för nybörjartävlingen Bungy Comedy. Madde tyckte att både hon och Petra var så oerhört roliga att de nödvändigtvis borde vara med och det tyckte juryn också, för Petra vann tävlingen. Sedan följde något år när Petra ståuppade mest för att det var kul på olika klubbar runt om i Stockholm.
– Så rolig som jag var då, det blir jag nog aldrig igen, säger Petra. Det var så befriande härligt att få skämta utan krav på sig. När komik handlar om att prestera blir det genast väldigt mycket svårare.
Idag har Petra Mede fullt upp, men mer som komiker än som ståuppartist. Efter programledarskapet i Melodifestivalen i våras har det varit en hektisk tid och just nu är hon aktuell i programmet Roast på Kanal 5. Men trots framgångarna är Petra ödmjuk.
– Folk har en helt annan attityd mot mig idag än under tiden då jag var långtidssjukskriven. Det är hemskt, säger hon. Det sägs att alla människor har lika värde, men så fungerar det knappast i praktiken.
Som tjej är hon helt klart i minoritet i komikerbranschen, vilket delvis beror på att det länge funnits få kvinnliga förebilder men också på att tjejer ofta har en föreställning om att de måste behaga.
– Det går knappast att vara komiker om man vill behaga, säger hon. Skämtet i sig är ju ofta en provokation. På så sätt känns det väldigt befriande att syssla med komik.
Petra Mede ser sig som en glad person men värken i ryggen och de återkommande dusterna med vården har skapat en viss bitterhet och hennes humor har blivit svartare och mer självironisk. Petra är övertygad om att det går att skämta även om det som är riktigt svårt, men helst driver hon med sina egna tillkortakommanden, sin självupptagenhet och bitterhet.
– Jag har alltid varit trygg i mig själv, säger Petra Mede. Det är nog genetiskt. Jag har alltid haft stöd hemifrån och känt att det jag säger är viktigt. Utan det hade jag aldrig kunnat behålla självförtroendet genom tiden som sjukskriven.
Mediciner och bra behandling har gjort Petras rygg mycket bättre, men hon har fortfarande ofta ont och hon vet inte hur länge ryggen håller, vilket har gett henne ett ganska avslappnat förhållande till framtiden.
– Jag tar inget för givet säger Petra. Men jag oroar mig inte heller. Istället njuter jag av allt roligt i tillvaron så länge det varar.
Av Benedikta Cavallin