Maria blev mamma på egen hand
10-12-20 14:00
Marias 5 råd
- Lär känna dig själv och din problematik.
- Ta råd av andra – men följ din egen linje.
- Beröm dig själv när du har gjort något bra, för ingen annan gör det!
- Ta vara på din tid, vänta inte för länge med det du vill.
- Plocka fram något positivt att glädjas över varje dag!
Maria har alltid älskat hästar och är djupt engagerad i sitt yrke som ridlärare. Så engagerad att hon aldrig hann träffa den rätte. När barnlängtan blev för stark valde hon att bli gravid på egen hand – genom inseminering.
– För mig är det är inte så konstigt, säger Maria Gudmundsson med sin stadiga gråblå blick. Med hästar gör vi ju så!
Två gånger har hon åkt till Storkkliniken i Köpenhamn och låtit sig insemineras – och med klinikens hjälp har döttrarna Kim, sju år och Lill, fyra år, blivit till. Pappan är en okänd donator som hon bara känner till ögonfärg, längd och hårfärg. Inget annat.
Maria är en kvinna som vet vad hon vill och som är van att ha kontroll över sitt liv. När vi möts har hon precis kommit tillbaka från morgonens ridtur. Det första som åker i backen är ridspöet och efter kommer Maria som svingar sig rutinerat ur sadeln. En mamma kommer fram och vill ha information om barnverksamheten. En skötare i stallet behöver samråda om hälsotillståndet på en häst. Maria klarar av båda i snabb takt och kommer sedan fram och hälsar med ett fast handslag. Här på Klagshamns ryttarförening, alldeles vid havet, tillbringar hon nästan all tid: den vanliga arbetsveckan, plus fyra kvällar i veckan. Och barnen hänger med.
– Gud ske lov har de ärvt mitt hästintresse, för det blir ju en hel del tid på stallet, ler hon och tar av sig ridhjälmen.
Det är en dag när himlen känns ovanligt hög. Ljuset från havet glittrar i vassruggarna och det doftar starkt av häst och halm. För Maria är det inte svårt att prata om hur hon skaffade barn på inseminerad väg. Hon har varit ordförande i Femmis, en förening för ensamstående kvinnor som funderat på eller blivit mammor genom inseminering. Hon har talat om det förut.
– Det var egentligen en slump. Jag hade fyllt trettio och började längta efter barn men var inte beredd att göra avkall och lägga ner en massa tid på att hitta en partner att skaffa barn med. En dag när jag satt vid datorn halkade jag helt enkelt in på Storkklinikens hemsida. Där fanns lösningen! Jag tyckte det var suveränt och ringde ganska omgående.
Egna familjen avskräckte
Det låter lätt, men det var det förstås inte. I bakgrunden ligger en barndom med ständiga scener och gräl som bara var skönt att komma ifrån. Föräldrarnas äktenskap gav absolut inte mersmak att skaffa en egen familj. Sedan hon flyttat hemifrån hade hon inte kontakt med sin egen mamma på många, många år. Och i den låsta positionen hade allt kunnat fortsätta livet ut. Men så slog trettioårskrisen ner – som en bomb.
– Jag vände mig om och undrade vad jag egentligen hade gjort av mitt liv. Jag hade bara levt i det här ridhuset med hästarna under alla år. Skulle det vara allt?!
Maria bestämde sig för förändring och flyttade till Tyskland där hon tog anställning på ett stall, mötte nya människor och fick nya perspektiv.
– Det var underbart att vara helt fri från omgivningens bild av mig. Där kunde jag själv bestämma vem jag ville vara!
Tiden i Tyskland blev avgörande. Den gav henne självkänsla, mod och styrka. Nu kunde hon möta sin mamma! Hon skrev ett långt brev där hon förklarade och tog ställning – och det var här någonstans hon halkade in på den där hemsidan på datorn
Tiden var den rätta och hon kände sig självständig och fri.
– Jag berättade för min mamma om mitt beslut att inseminera – och hon vågade inte säga någonting, minns Maria som bara en gång mött annat än positiva reaktioner på sitt beslut.
Kämpar mot dubbelmoralen
Det tuffaste var nog inte sättet att skaffa barn på – utan att våga bli mamma alls. Men längtan var större än modet. Att det blev på klinik i Köpenhamn beror på svensk lagstiftning. Enligt den får ensamstående inte inseminera, inte på klinik i alla fall. Lesbiska eller heterosexuella spelar ingen roll. Bara man är två, så går det bra. Trots att det i praktiken finns väldigt många ensamstående mammor, så kräver myndigheterna att man är ett par för att tillåta inseminering.
– Det är helt absurt och en dubbelmoral utan like, konstaterar Maria.
Flera gånger har frågan varit upp på politikernivå. Kristdemokraterna har satt sig emot och fortfarande vintern 2009 sa Socialutskottet nej till så kallad assisterad befruktning på konstgjord väg för ensamstående. Så kvinnor som längtar efter barn och inte hittat eller vill hitta en partner fortsätter att åka till Danmark, Ryssland, Estland
. Där har det å andra sidan blivit boom. Maria har varit med om att driva frågan under flera år.
Har hon blivit en mera alternativ person sedan hon valde att skaffa barn på alternativ väg? Hon tycker inte det.
– Jag vill bara vara en familj och utgå från mina förutsättningar, inget annat. Jag är egentligen en mycket traditionsbunden människa. Jag älskar julen och barnen är döpta i kyrkan i en släktklenod till dopklänning. Jag har inget behov av att känna mig alternativ, bara för att barnen har kommit till på det här sättet.
Nätverk en nödvändighet
Någon bild av drömfamiljen har hon inte. Döttrarna leker, som de flesta i deras ålder, mamma, pappa, barn och med flickiga saker som Barbie och dockhus där könsrollerna är tydliga – men Maria saknar inte kärnfamiljen som sådan.
– Jag tycker att det är skönt att veta vad jag har att förvänta mig. Jag ser många exempel runt omkring mig på hur åren med barn kan slita på en parrelation. Sånt slipper jag.
Någon bestämd idé om papparollen eller jämställdhet har hon inte heller. Maria vill överhuvudtaget inte fokusera på formen för sin familj. Det viktigaste är att det är en förtroendefull relation med respekt och öppenhet. Inte att det måste finnas mamma, pappa, barn.
– Men visst finns det dagar när jag saknar en självklar person att dela oro och glädje över barnen med, erkänner Maria.
Hennes bästa råd till den som funderar på att bli mamma på egen hand är därför att se till att ha ett stort nätverk omkring sig. För självklart är det en stor utmaning att vara ensam om barnen, både praktiskt och orkesmässigt.
– Det är viktigt att ha många att prata och umgås med. I Femmis har vi sommarläger och dagen innan Mors dag brukar vi ha en stor picknick tillsammans. Det är viktigt med gemenskap och att barnen får träffa andra barn som de. Givetvis kommer den dagen då de undrar varför jag gjorde det här valet. Jag kan känna mig lite rädd för det, men en sak vet jag. Det finns en mening med allt som sker i livet.
Av Lisa Ising