Claudia Galli – nöjd räcker inte
10-06-16 13:30
En egen verktygslåda
Trygghet
– Jag omger mig bara med människor som jag mår bra av. Jag har rensat bort de som ger mig negativ energi. Du kan inte var vän med alla, det är fine. Förut vill jag vara alla till lags. Idag känner jag direkt om vi inte har samma energi och låter bli att gå in i närmare relation med den personen. Förut blev jag besviken på människor, idag förväntar jag mig inte så mycket. Då kan man bli positivt överraskad när de visar sig vara stora i sinnet. Det är ingen bitterhet i det. Du är din egen chef och kung i ditt eget rike.
Ansvarsbefrielse
– Jag har ett mantra som lyder: det är inte ditt ansvar. Om det till exempel blir tyst när jag stöter ihop med någon på stan eller om några börjar bråka. Förr försökte jag rädda situationen, idag tänker jag det är inte mitt ansvar, ni är vuxna – lös problemet själva. Då känner jag mig lugn.
Perspektiv
– Jag försöker tänka; vad gör det om 10 år. Oftast känns problemen större än vad de i verkligheten är.
Nedbrytning
– Om man bryter ner problemet i mindre bitar blir det mer hanterbart. Kanske kan jag ringa någon om den delen och så vidare.
Handling
– När man bestämt sig för hur man ska attackera problemet är det dags att gör en handlingsplan i huvudet och sen skrida till verket.
Livet är inte bara en lek, det är underbart även när det är dåligt också. För Lets Dancedrottningen Claudia Galli har den mörka perioden med ångest och depression gett mer styrka. Idag har hon en egen verktygslåda för att hantera de dåliga dagarna.
Claudia Galli kommer lugnt inglidande med mössan nerdragen i baren på Mornington hotell. Platsen är bland annat vald därför att det är enkelt att hitta parkering här. Claudia gillar bilar och har precis skaffat sig en ny. Hon säger att hon är mer än nöjd med den. Och mer än nöjd är precis vad hon vill vara, både vad gäller bilar och resten av livet.
– Jag tycker att man ska kunna säga att man är mer än nöjd med allt man gör och med sitt liv. Nöjd räcker inte, man ska vara mer än nöjd, nöjd är ett tråkigt mellanläge. Livet är kort, man måste ha roligt. Och man får inte glömma bort att livet är hela livet. Man måste sträva efter att trivas med alla delar i livet.
Och det är vad hon gör just nu. Livet leker för Claudia. Det kan inte vara bättre.
– Jag kan inte ha roligare jobb än vad jag har just nu, jag kan inte vara kärare, jag kan inte bo i en bättre lägenhet, jag kan inte ha en bättre bil. Jag är mer än nöjd just nu.
Nervös så hon skakade
Hon beställer en caffelatte och hela hon strålar. Det syns att hon mår bra. Det syns däremot inte att hon kommer direkt från ett fem timmar långt tangoträningspass i Lets dance. I fredags var det hon och hennes danslärare Tobias som stod som vinnare. Trots att hon kom inflygande från Umeå bara någon timme innan sändning och inte hann repetera hela dagen som de andra gjort. Och det var också en av de få gångerna i sitt liv som Claudia varit riktigt nervös.
– Det beror på att dans är ett område jag inte har kontroll över, det är inte mitt område. Jag låg sömnlös och tänkte på allt som kunde inträffa, var nervös så jag skakade. Det har bara hänt en gång innan, det var när jag provade stand up, det var hemskt, jag trodde jag skulle svimma.
Läser till hundpsykolog
Annars är Claudia inte någon orolig typ, hon stressar aldrig och grubblar inte över saker och ting. Om det inte gäller att hennes nära och kära mår dåligt, och det inbegriper förstås hundarna.
För tre år sedan skaffade hon sin första egna hund, Doris, och sen var hon fast. Nu har hon ännu en hund, Kitty, och håller vid sidan av skådespelandet på att plugga till hundpsykolog.
– Jag insåg att hundar inte bara är sällskapsdjur. Man kan lära dem så mycket. Jag ville plugga något som inte hade med mitt yrke att göra och då kändes den här utbildningen perfekt.
De två hundarna, som båda är omplaceringshundar, har ändrat mycket i Claudias liv. Hon går ut med dem, tränar dem, är instruktör för andra hundägare på Hundens hus, tar ibland hand om andra hundar som behöver tillfälligt husrum och hon umgås mycket med andra hundägare. Ja, mycket i Claudias liv kretsar idag kring hennes hundar.
– Jag lägger ner så mycket tid på dem, jag fattar inte vad jag gjorde innan. Det är precis som när man får barn förmodar jag, pussel med hundvakter och sånt. Men de ger mig omåttlig kärlek och lycka, livet blir roligare när man har hund. Man har alltid sällskap, någon att komma hem till. Och man får närhet utan att behöva snacka så mycket.
Stor åldersskillnad
Sitt intresse för hundar delar hon som tur är med sin stora kärlek och sambo, Christopher Taylor, son till Malin Berghagen. Det var efter att de bott ihop ett halvår som de bestämde sig för att bli med hund.
Claudia gillar inte att prata om sitt förhållande. Hon har sett avigsidorna med att berätta för mycket av det privata. Men det man förstår är att hon är upp över öronen kär och att hon känner att hon hittat den rätte. Att han är nästan tio år yngre tänker hon aldrig på. Hon blir nästan arg över frågan.
– Det blir vad man gör det till. Jag har aldrig förr träffat någon som är så lik mig vad gäller intressen, drömmar och mål i livet. Det är det viktigaste. Inte åldern.
Claudia är väldigt klar över vad hon vill när det gäller relationer. Av erfarenheten vis.
– Man måste alltid jobba på relationen och se till att behålla sin person. Jag har själv varit med om relationer där man helt gått upp i varandra, där det bara finns ett vi, och det blir inte bra. Man måste se till att vara intressanta för varandra och då menar jag inte att spela något spel. Men man måste dela upp det i mitt liv, ditt liv och vårt liv och varje liv måste få utrymme. Jag värnar mycket om Christophers och min relation, men jag är inte rädd för att vara på skilda håll. Vi månar om vår ensamhet och är jättenöjda med hur vi har det. Vi hindrar aldrig varandra i något.
Hemma hos paret Claudia och Christopher pratas det också mycket om allt och om hur de känner.
– Vi pratar alltid om allt, särskilt jag pratar mycket, ha, ha. Man måste prata om hur man känner det. Jag tror vi tänker väldigt lika.
Inga tankar på barn
Claudia befinner sig i åldern då den biologiska klockan börjar ticka för många, medan Christopher har några år kvar. När frågan om det skulle bli så att hon vill ha barn och han kanske inte lika mycket dyker upp, rycker hon på axlarna.
– Jag är inte alls inne på det där med barn än. Och skulle jag bli det får vi väl kompromissa. Det gör vi redan mycket. Vi kompromissar om allt vi inte kommer överens om. Om ingen vill diska eller dammsuga säger vi; ok, vi diskar hälften var idag och dammsuger halva lägenheten var imorgon. Vi har inget schema eller så, vi tar snabba beslut. Jag tror på mer kompromisser i livet, annars står du där ensam med din starka vilja.
Ångest och terapi
Att Claudia sitter här idag och mår så bra som man bara kan är ingen tillfärllighet. Hon har fått jobba med sig själv och sin egen inställning till livet. För några år sedan var läget ett helt annat.
– Då tyckte jag inte att livet var så toppen. Det var svårt att bli vuxen. Jag levde med depression och ständig ångest. Inte över något särskilt utan över hela tillvaron och mig själv. Jag hittade inte glädjen men kunde inte förstå varför, jag hade ju allt, familj, pojkvän, jobb
Jag har bra grundsjälvkänsla men hade låtit folk påverka mig på ett sätt som inte var bra för mig.
– När jag mådde som sämst kunde jag inte prata med någon om det. Då bestämde jag mig för att gå i kbt-terapi. Det var svinläskigt och första gångerna mådde jag så dåligt. Sedan började en tid då jag rannsakade mig själv varje sekund, analyserade vad jag gjorde, hur jag betedde mig och tänkte i olika situationer. Jag hade varit osäker men nu fick jag verktyg till att göra annorlunda.
När hon tagit sig igenom det svåra kunde hon börja vandringen mot den lycka som hon kan känna idag. Och hon är inte längre rädd för de jobbiga dagarna.
– Lifes a bitch ibland, man får inte vara rädd för det svåra, det var jag i början. Det är nyttigt att acceptera att det är jobbigt ibland, vissa dagar vaknar man och känner – vilken jäkla skitdag. Och det är okej. Det går över. Jag mår bra idag men det har kostat många tårar och mycket ångest. Idag vet jag hur jag ska hantera det om det kommer igen.
Skratt som må-bra-recept
Claudia lever sin dröm idag, mycket tack vare att hon tagit sig igenom de där svåra åren. Men också för att hon nu medvetet tar hand om sig själv både till kropp och själ. Hon är bra på att bejaka det som är bra för henne och välja bort det dåliga.
– Jag rör på mig mycket för att det gör mig piggare, mer kreativ och jag sover bättre. Tre gånger i veckan gymmar eller springer jag och sen går jag ju ut med hundarna minst en timme varje dag.
Hon är också intresserad av kost och tänker på vad hon stoppar i sig. Men bantar gör hon aldrig.
– Jag tror inte på dieter, jag tror på den enkla regeln att göra av med lika mycket energi som man stoppar i sig. Jag äter aldrig så mycket middag, det blir en quinoasallad med kyckling eller liknande. Förutom att det är onyttigt med för mycket ris och pasta så får det mig att sova sämre. Man måste unna sig också, jag älskar sötsaker, men jag kan inte äta det varje dag om jag vill må bra.
En annan viktig sak för att Claudia ska må bra, både i sin relation och med livet, är kompisar.
– Kompisarna måste man vara rädd om. Man måste planera in att träffa kompisar annars är det lätt hänt att det aldrig blir av. Jag har några få kompisar som betyder jättemycket för mig, de som vet vem man är. De flesta har jag umgåtts med sedan i tjugoårsåldern.
Och så har hon sin tre år yngre systerdotter, Josephine Bornebusch, också hon skådespelare med humortouch.
– Vi är extremt tajta. I perioder hörs vi varje dag och vet alltid allt om varandra. Hör man inget så vet man att inget hänt.
Claudias hem är hennes borg.
– Det är så bra energi i vår lägenhet så att man blir rädd, ha, ha. Vi ville bort från stan och direkt vi klev in här kände vi att här ska vi bo. Här kan man tanka energi. Vi har inrett för oss, inte med tanke på eventuella gäster. Vi har en jättestor soffa att mysa i med plats för hundarna och en alldeles för stor säng. Jag har bara saker jag tycker om där och så är jag en sucker på ljus, bra doftljus. Massor av bilder på folk jag tycker om och på hundarna hänger på väggarna. Böcker som jag läst och tycker om vill jag ska ligga framme så att man kan titta i dem. Och så gillar jag kitschiga saker, jesusprylar och sånt, och blommor.
Men trots att hon trivs så bra i sin lägenhet så är faktiskt hennes dröm just nu ett hus. Att köpa hus är en av de mål hon satt upp för det här året. Hon drömmer om ett hus med trädgård. Ett annat av hennes mål är att alltid stå upp för sig själv.
– Jag har en motor i mig själv och jag gör aldrig avkall – har jag bestämt mig för något så gör jag det. Och jag lyssnar alltid på min magkänsla, säger den nej så blir det nej.
Under intervjun konstaterar Claudia flera gånger att hon lever sin dröm just nu men tro inte att hon nöjer sig med det. Hon vill ju som sagt vara mer än nöjd.
– Jag utmanar ständigt mig själv. Jag gillar att utvecklas, vill inte sluta här, vill aldrig känna att jag vill men inte kan. Man ska fortsätta att utmana sig själv och sin omgivning. Jag är jättenöjd med mitt liv men jag vill alltid drömma, utan att känna stress. Det är härligt.
Något Claudia gärna vill göra är att inspirera andra. Det gör hon bland annat i sin egen blogg på claudiagalli.se. Hon skriver inlägg minst tre gånger om dagen. Där finns mycket inspirerande läsning och många gånger konstaterar hon där: Livet är underbart!
– Jovisst är det så. Livet är underbart även när det är dåligt. Livet måste vara rocknroll annars är det inget liv. Jag hade inte varit den jag är idag utan den mörka perioden i mitt liv.
Av Challe Lundholm