"Vi överlämnade pengarna själva"
11-08-12 10:55
De slog ihopsemesterresan till Burma med ett projekt för utsatta barn. Genom att starta en Facebookgrupp samlade Putte Elgh och Camilla Moberg in pengar från vänner och bekanta. Av: Cathrine Beijer Foto: Privata
Att semesterresan skulle gå till Burma var bestämt från början. Putte Elgh hade varit i landet flera gånger som volontärarbetare för organisationen Clowner utan gränser. Resorna till det sydostasiatiska landet hade påverkat honom starkt.
– Jag ville visa Burma för Camilla, visa det jag hade sett för att kunna dela intryck och upplevelser, säger Putte, som till vardags arbetar som clown och event-artist.
Medan februarikylan var som mest påträngande började planeringen till det varmare landet. Lata dagar i solstolen stod på önskelistan, men önskan att göra någonting mer, någonting som kändes betydelsefullt, växte. Putte kom att tänka på Edens center som är ett dagcenter för funktionshindrade barn. Han hade tidigare varit i kontakt med centret när han genom sitt ideella arbete med cirkusträning hjälpt barnen med motorik och balans.
– Personalen på centret kämpar dagligen med att få verksamheten att gå ihop. De är helt beroende av hjälp utifrån, säger Putte.
Resan till Burma skulle finansieras med hjälp av det arv som Camilla Moberg nyligen fått. De funderade på om inte en del av pengarna även skulle kunna gå till dagcentret. Idén utvecklades vidare.
– Vi kom på att om vi ville skänka peng-ar, då kanske det var många andra som faktiskt ville göra detsamma, säger Camilla.
Beslutet var fattat och en månad före avfärd drog de i gång insamlingen. För att nå ut till så många som möjligt valde de att starta en Facebookgrupp. Valet av namn för gruppen var självklart. With love all things are possible är det motto som dagcentret lever efter, och det blev också namnet på Facebookgruppen.
Det viktiga för Camilla och Putte var att alla i gruppen skulle få total insyn i insamlingen. Vart pengarna gick och hur de skulle överlämnas redovisade de tydligt.
– Eftersom vi skulle åka ner och överlämna pengarna direkt till dagcentret kunde vi garantera att den summan som folk gav verkligen kom fram och inte försvann i administrativa kostnader, säger Putte.
Fler än de våga hoppats på
Putte och Camilla uppmuntrade sina vänner att inte stirra sig blinda på att skänka stora summor.
– Många tror att de måste skänka 100 kronor så fort det handlar om en insamling, men vartenda bidrag, stort som litet, är betydelsefullt, säger Camilla.
– Ja, tio kronor ger till exempel alla barnen frukt för en dag, säger Putte.
När månaden var slut och det var dags att ge sig av blev Camilla och Putte helt chockade. De hade fått in långt mer pengar än vad de någonsin hade vågat hoppats på.
– Vi hade räknat med att få in runt 3 000 kronor, men nu satt vi där med 13_330 kronor. En helt fantastisk summa, säger Camilla.
Under Puttes tidigare besök i Burma hade han även kommit i kontakt med barnhemmet Grace home som likt dagcentret drivs med knappa resurser.
– Eftersom vi hade fått in mer än vi räknat med beslöt vi oss för att även ge ett bidrag till barnhemmet, säger Putte.
I slutet av mars var det dags. Efter en lång resa med flera mellanlandningar var de äntligen framme i Burmas största stad Yangon. Varken barnhemmet eller dagcentret hade någon aning om att de snart skulle få besök och ännu mindre om det bidrag som väntade.Det visade sig att Putte och Camilla kom i rätt tid. På dagcentret möttes de av föreståndarinnan Daw Lilian Gyi och hon var mycket bekymrad. Deras buss, som de hämtar och lämnar barnen med, hade gått sönder och skulderna var höga.
– Och där satt vi med alla dessa peng-ar. Det kändes så bra att vi kunde hjälpa dem, säger Camilla.
Dagcentret fick 1401 dollar (9100 kronor). Pengar som räckte till att både betala av skulden och till mat för de 340 barnen för en lång tid framöver.
En annan viktig anledning till varför paret valde att hjälpa dagcentret var den låga kunskapsnivå om funktionshinder som fortfarande finns i Burma. Förra gången Putte besökte centret träffade han en tolvårig flicka med en cp-skada, ett möte som berörde honom djupt.
– Trots att personalen är mycket omhändertagande behandlades hon som att hon varken förstod eller kunde kommunicera. Men när vi började prata med henne visade det sig att hon kunde prata engelska och förstod både skämt och ironi. Därför är det så viktigt att personalen får chans till vidare utbildning, säger han.
På barnhemmet var deras besök också välkommet. Många av barnen kände igen Putte från hans tidigare besök och en flicka pekade på en fläkt i taket och skrattade.
– Jag var utklädd till clown och utförde ett nummer på en stege där jag hela tiden slog huvudet i fläkten. Det hade de väldigt roligt åt, säger han.
Barnhemmet fick ett bidrag på 600 dollar (3900 kronor) vilket motsvarar ungefär tre månadslöner för personalen eller mat och frukt för de cirka 25 barnen i ett par månader.
Sedan militärkuppen 1962 har Burma styrts av en rad militärjuntor. Enligt Putte och Camilla är juntan något som befolkningen ogärna beblandar sig med eller ber om hjälp. Här finns en rädsla för att snarare bli stjälpt.
Putte och Camilla berättar att de därför innan resan gjorde en noggrann kontroll för att minska risken att träffa som de kallar fel personer. Genom Puttes kontakter hittade de en guide och chaufför som de litade på.
– På grund av juntan ska man inte skylta med att man är där för att skänka pengar. Om någon exempelvis hade frågat oss vad vi gjorde där hade vi inte kunnat nämna pengarna, utan sagt att vi var där för att hälsa på, säger han.
Men trots detta problem förtydligar ändå Putte att de aldrig kände någon oro, och han vill inte se detta som ett hinder för att åka till Burma.
Lättare än man tror
Camilla och Putte är stolta över att de lyckats genomföra projektet, men de vill samtidigt inte göra en alltför stor sak av resan.
– Det är klart att det känns bra att göra folk glada och känna att man faktiskt kan göra en skillnad. Men egentligen är det inte så svårt. Kan man och har tiden så känns det ganska självklart, säger Putte.
Tips för en lyckad insamling:
- Skapa en Facebookgrupp. Det gör bidragsgivarna mer delaktiga.
- Gör inte projektet för stort, då blir administrationen mer tidskrävande.
- Börja med att bjuda in personer som ni tror kommer att skänka pengar. Det inspirerar fler att också bidra.
- Var tydlig med hur insamlingen ska gå till och vart pengarna ska gå.
- Alla bidrag är viktiga. Poängtera att ingen ska känna sig tvingad att skänka mer än de har råd med.
- Redovisa att allt går rätt till. Filma när ni överlämnar pengarna och se till att få ett kvitto.