Antikrundans Anne Lundberg vill bli bättre

11-03-15 17:00

Tipsa|Skriv ut Dela

Tipsa om: Antikrundans Anne Lundberg vill ...

Mottagarens e-postadress: Ditt namn: Din e-postadress: Meddelande:

 

Dela på Facebook

 

Trots uppväxten med en alkoholiserad pappa går Antikrundans Anne Lundbergs grundton i dur. Efter arbetet med progammet Himlen kan vänta kan har hon blivit bättre på att se vad som verkligen är viktigt i hennes liv.

Det program som gjort störst intryck på programledaren Anne Lundberg är Himlen kan vänta, tv-serien där hon följde fem människor som befann sig mitt i livet, men som alla fått reda på att de led av dödliga sjukdomar och snart skulle dö. Idag har två av dem avlidit.

– Programmen handlar inte om döden, utan om livet – man lever ju ända tills den sekund man slutar andas och hjärtat slutar slå. Döden kan man inte påverka, men livet kan man göra något åt ända in i det sista. Det är naturligtvis oerhört lärorikt att få möta människor som fått de erfarenheter och insikter man får när man vet att livet är ändligt inom en ganska snar framtid. Vad blir viktigt och vad blir oviktigt? Och vad prioriterar man helt bort?

Anne tittar på mig med intensiva blå ögon.
– Väldigt få av dem jag träffat i serien, som är mellan 27 och 43, har tyckt att de tillbringat för lite tid på jobbet, och med tanke på hur centralt arbetet är i mitt liv, och säkert många andras, är det ganska lärorikt att veta. Ingen tyckte att de jobbat för lite, ingen fick för sig att sälja villan, köpa en segelbåt och segla jorden runt, ingen ville hoppa fallskärm eller bungyjump… alla de där 100-saker-du-måste-göra-innan-du-dör-klyschorna – inget av det fanns med! I stället ville de äta frukost med sina barn fler morgnar, gå ut och dricka öl med brorsan oftare, åka på semester med sin familj – det var de nära relationerna som blev viktiga!

Lärde du dig något av programmen?
– Lite, säger hon tveksamt. Det är svårt att lära sig av andras erfarenheter. De är väldigt duktiga på att leva här och nu – se att alla dagar är lika viktiga. Jag, precis som många med mig, har en enorm förmåga att längta till saker och ting – på lördag ska vi ha fest, så roligt det ska bli! På semestern ska vi åka till Grekland – vad härligt! Fast längtar man för mycket efter något blir alla dagar fram till dess transportsträckor. Varenda transportsträcke-dag är ju precis lika viktig som en nyårsafton, en julafton eller en semesterdag. I serien var de väldigt duktiga på att se varje dag för vad den är – och det tror jag att jag blivit bättre på. Jag är lite bättre på att leva i nuet, att ta tillvara varje dag!

Under april börjar en ny omgång av Annes egen rese- och matserie Landgång och i september har hon premiär på en ny tv-serie med liknande tema som Himlen kan vänta.
– I En andra chans följer vi unga människor som råkat ut för en dykolycka, en ridolycka, en trafikolycka och brutit ryggen eller nacken och blivit förlamade.
I likhet med de medverkande i Himlen kan vänta och En andra chans vägrar Anne att se sig själv som offer.
– Jag har nog ingen offermentalitet. Vare sig när det gäller uppväxten med pappa eller att själv vara skilsmässobarn – jag har aldrig känt mig som ett offer. Det som inte dödar en stärker en. Ens uppgift i livet måste ändå vara att lämna det här livet som en lite bättre människa än man kom hit.

Christer Olsson
(intervjun i sin helhet var publicerad i LevaPS! nr 4/2011)