Vi har försonats med våra kroppar
10-10-14 10:56
Julia vägrar skämmas och har startat bloggen Kroppsbilder, Helen gillar läget och ser kroppen främst som ett bruksföremål. Jessica har dansat sig in i sin kropp och Karin har en tatuering för att påminna sig om att gilla sig själv.
Julia Skott, 27, journalist och skapare av bloggen Kroppsbilder:
Jag har varit väldigt osams med min kropp och jag vet att det inte är lätt att bli sams med den. Men det går! För mig har det varit en kombination av faktorer som gjort att jag lyckats. Dels blev jag äldre, dels läste jag mycket på nätet om så kallad fat acceptance och insåg att det inte är konstruktivt att hata min kropp. Och så är det en feministisk grej, samhället ska inte få mig att må dåligt för den jag är!
Idén till min blogg, där vem som helst kan lägga upp en bild på sig själv, kom från den återkommande tanken att lägga upp bilder på mig själv och säga Hej, så här ser jag ut, ska vi tagga ner nu?. Det är ju en väldigt begränsad bild som media visar upp annars.
En tjej skrev att det inte var okej att bloggare som väger 75 kilo skriver att de är tjocka, för det är taskigt mot dem som verkligen är tjocka på riktigt. Det tyckte jag var rätt komiskt, och ett bevis på att vi inte ens vet hur vikt ser ut – hon hade ju felbedömt mig med 20 kilo. Men det är inte så konstigt, de enda avklädda kroppar vi möter är vår egen och fotomodellernas – och deras kroppar är dessutom fixade i datorn. Så jag ber folk att gärna ta med vikt och BMI också, för att visa hur lite de betyder.
Nu är bloggen fylld med kroppar som ser ut på alla möjliga vis och jag känner verkligen att den gör skillnad. Som när någon som haft en negativ syn på sin egen kropp kommenterar en bild för att hon har upptäckt att tjejen på bilden har samma mått eller vikt som hon själv – och är skitsnygg.
Annars är jag helt emot BMI. Det är ett mått som inte tar hänsyn till muskler eller kroppsbyggnad och innebär att en elitidrottsman kan räknas som tjock. Jag köper att jag är överviktig, men inte sjukligt fet. I synnerhet som jag har ett acceptabelt midjemått ur hälsosynpunkt. Ändå styr vårt BMI bland annat vilken sorts vård vi får. Till exempel, om jag och min pojkvän skulle vilja ha barn och det visade sig att han hade problem med fertiliteten, skulle jag tvingas gå ner tio kilo först innan vi skulle få hjälp.
Mitt bästa tips till någon med kroppskomplex är att konfrontera sig själv med sin egen kropp.
När jag såg de första bilderna på mig själv tänkte jag på hur jobbigt det var att andra skulle se. Men ju fler bilder jag tittade på desto normalare kändes min egen kropp.
Så ett tips är att titta på sig själv i spegeln utan att fundera på vad som är fel, bara titta.
Och så tycker jag att det är viktigt att skämma bort sig själv och sin kropp, oavsett om det är med en lyxig hudkräm eller ett knalligt nagellack – inte som belöning utan bara för att. Alla sätt att knyta an till sin kropp är bra, antingen det gäller att få massage eller skaffa en tatuering.
www.kroppsbild.se
Välkomsttexten på Julia Skotts blogg lyder: Kroppsbilder är en blogg med bilder på kroppar, med tillhörande siffror. Tanken är att illustrera hur olika kroppar kan se ut och hur olika vikter kan se ut, för att avdramatisera siffrorna och antyda att alla kanske är OK. Som en digital simhall där alla kroppar får dela plats i duschen. Kroppsbild och självbild får mötas och kanske bli lite mer sams.
Helen Thunstam, 38, sjuksköterska och nybliven mor:
Jag har alltid trivts i min kropp. Jag tror att det har med uppfostran, och säkert också med mitt jobb, att göra. Som sjuksköterska har jag sett så mycket hemskt att jag vet att det inte är kroppens utseende man lever för, det finns annat som är så mycket viktigare. Man har den kropp man ärver av sina föräldrar och får gilla läget. För mig är kroppen framförallt ett bruksföremål, jag är ingen träningsmänniska men gillar att gå långpromenader.
Jag började reflektera över min kropp mer när jag blev gravid. Jag älskade den där lilla kulan på magen, det var så mysigt att känna att han fanns där inne. Eftersom han till sist förlöstes med kejsarsnitt har jag nu ett litet ärr på magen med lite sladdrig hud ovanför, det är ett minne för livet – ett fint Levi-minne.
Plötsligt blev livet också mer avslappnat för hans skull, man plockar fram brösten bland folk och ammar vid köksbordet eftersom han måste få mat. Kroppen är verkligen praktisk på det sättet!
Jessica Graarud, 38, ekonom, kinesiolog och danslärare:
När jag var barn kallades jag tändstickan och tandpetaren. Då kände jag mig inte okej, var inte alls bekväm med att vara naken i duschrummet på skolan.
Att min syn på mig själv har förändrats har jag dansen i tonåren att tacka för. Vi fick uppträda på allt från gågator till mc-mässor och jag fick stå långt fram på scen – det fick mig så småningom att inse att min kropp var bra som den var. Sedan dess funderar jag sällan på min kropp, men jag gillar styrkan och flexibiliteten och det är tacksamt att köpa kläder – hittar jag något snyggt så sitter det oftast bra.
När jag var 18 introducerades jag för Simonssons dansteknik på Kulturama. Den utgår från den egna kroppens anatomi och förutsättningar, och det var helt klockrent för mig. Att inte dansa för någon show, utan bara för min egen skull. Jag går in som i en bubbla, spenderar massor av tid med slutna ögon – det är som meditation. Den där lektionen och stunden för mig själv varje vecka blev ännu viktigare när jag tio år senare födde mina två döttrar med ett drygt års mellanrum.
Idag är jag danslärare för en grupp tonårstjejer. Jag vill få dem att känna att alla är okej och att de ska förstå vilken fantastisk potential de har i sin kropp. Dans handlar ju om att använda kroppen som redskap. Känner du inte att du duger, eller rycker till om någon rör vid delar av din kropp, så blir du hämmad. Då kan du inte uttrycka någonting.
Karin Hedlund, 39, förskollärare, dramapedagog och allroundsportare:
För det mesta trivs jag med min kropp – för att den kan prestera. Men när jag tittar på den utifrån och jämför så är jag inte nöjd, och då vill jag dölja den. Så jag har ett bra förhållande till min kropp när jag rör mig, men ett sämre under slapparperioder när det blir lite fysisk aktivitet och mycket fredagsmys och jag vips gått upp tio kilo. Börjar jag då träna ändras inställningen till min kropp direkt. Jag påminns om att jag är frisk och stark.
Numera vet jag att jag behöver mål för att må bra med min kropp. Förra året gjorde jag tjejklassikern – i år blir det klassikerhalvan. Men mest stolt är jag över att jag sprungit Icebug Mountain Marathon upp och ner för Hemavans bergstoppar tillsammans med min man.
När jag hittade det kinesiska tecknet för kärlek kände jag direkt att det här vill jag pryda min kropp med, som en ständig påminnelse om att gilla mig själv. Jag tittar ofta på tatueringen i spegeln och jobbar verkligen med min självkänsla, försöker att ha en realistisk bild av min kropp. Jag vet ju att när jag är 60 kommer jag annars att tänka: fan, varför var jag inte nöjd med min kropp när jag var 40 och den funkade felfritt?!